idioti.
det är så sällan man kan garantera något. men som de kontrollfreak jag är, vill jag ha en garanti på det mesta. jag vill vara säker på något innan jag gör det. rolig människa jag är - live for the moment? någon? jag önskar jag kunde.
jag får fetaste paniken när jag vet att jag utsätter mig själv för korkade situationer. jag har ångest över hur jag ofta väljer att agera. för i själva verket har jag inte den blekaste aning om hur fan jag ska gå till väga. jag vet inte vad som är rätt eller fel, och ingen kan säga mig vad som är rätt eller fel.
vad gör man när en person man älskar förstör sitt liv? vad gör man när en person man älskar försvinner mer och mer för varje dag som går?
vad gör man när man inte kan lita på någon som får en o må på ett sätt som ingen annan kan? hur vågar man satsa om man är sjukt osäker? hur ska man våga satsa på någon som en gång i tiden fick en o må värre än någon annan någonsin gjort? hur vågar man någonting om man behöver kontroll över situationen?
det finns så många små saker som jag vill fråga om, som jag vill veta svaret på, men som jag samtidigt inte vill höra ett skit om, som jag inte vill bry mig, bara för att det skulle vara så mycket enklare att inte bry sig. bara för att det är så mycket enklare att gå runt med en mur runt sig.. jag vill satsa halvhjärtat tills du motbevisat mig så att jag kan få satsa helhjärtat, men allting funkar inte riktigt så enkelt. hur lär man sig lita på någon som ljög?
jag vill kunna, jag vill att det ska vara så enkelt. men varenda dag som går så lägger jag till en extra tegelsten på den där jävla skit helvetes muren och vägrar få bort den. jag vägrar. jag vägrar må sådär igen. jag vägrar lita igen, jag vägrar utsätta mig själv för samma jävla skit igen, men samtidigt så känns det som att jag inte vet vilken annan väg jag ska ta?
"din strävan efter något bättre kommer göra att du förlorar det bästa du har" idiot.
vad behöver en person gå igenom för att uppskatta det man har? vad behöver man utstå för att inse att det man har idag är det enda man behöver? När man faktiskt har det bra.
Jag behövde förlora min allra bästa vän, jag behövde förlora min förebild, jag behövde förlora den bästa människa jag någonsin upplevt, jag behövde förlora det som alltid fick mig att skratta, le och vara glad. jag behövde förlora det som fick mig att älska mig.
Det bästa som finns är när man hittar någon som får dig att älska dig själv ännu mer. det värsta för mig är att det inte är så, det är helt tvärtom. du får mig att agera på något helt jävla vrickat sätt som jag avskyr, som jag inte ens vill vara på, du får mig att känna mig dum, korkad och idiotisk, du får mig att göra dumma korkade val som jag inte annars hade gjort, och det värsta i det hela är att jag ändå inte slutar, jag går inte därifrån, jag släpper inte taget, jag lämnar det inte. För i slutändan, när du är här. så finns det ingen som får mig att vara mig själv mer än du, så finns det ingen som får mig att andas på samma sätt som du, så finns det ingen som får mig tänka som du, så finns det ingen annan. Men varenda jävla skit gång du går så blir det samma jävla visa igen, så blir det samma jävla korkade stil igen, och det är inte jag, det är inte den jag vill vara, och det är därför jag ställer upp en mur. Och vad jag vill sätta mig och säga allt det här till dig, men det finns aldrig någon tid, aldrig någon jävla tid, för i slutändan måste du ändå alltid gå. det funkar inte så.
jag får fetaste paniken när jag vet att jag utsätter mig själv för korkade situationer. jag har ångest över hur jag ofta väljer att agera. för i själva verket har jag inte den blekaste aning om hur fan jag ska gå till väga. jag vet inte vad som är rätt eller fel, och ingen kan säga mig vad som är rätt eller fel.
vad gör man när en person man älskar förstör sitt liv? vad gör man när en person man älskar försvinner mer och mer för varje dag som går?
vad gör man när man inte kan lita på någon som får en o må på ett sätt som ingen annan kan? hur vågar man satsa om man är sjukt osäker? hur ska man våga satsa på någon som en gång i tiden fick en o må värre än någon annan någonsin gjort? hur vågar man någonting om man behöver kontroll över situationen?
det finns så många små saker som jag vill fråga om, som jag vill veta svaret på, men som jag samtidigt inte vill höra ett skit om, som jag inte vill bry mig, bara för att det skulle vara så mycket enklare att inte bry sig. bara för att det är så mycket enklare att gå runt med en mur runt sig.. jag vill satsa halvhjärtat tills du motbevisat mig så att jag kan få satsa helhjärtat, men allting funkar inte riktigt så enkelt. hur lär man sig lita på någon som ljög?
jag vill kunna, jag vill att det ska vara så enkelt. men varenda dag som går så lägger jag till en extra tegelsten på den där jävla skit helvetes muren och vägrar få bort den. jag vägrar. jag vägrar må sådär igen. jag vägrar lita igen, jag vägrar utsätta mig själv för samma jävla skit igen, men samtidigt så känns det som att jag inte vet vilken annan väg jag ska ta?
"din strävan efter något bättre kommer göra att du förlorar det bästa du har" idiot.
vad behöver en person gå igenom för att uppskatta det man har? vad behöver man utstå för att inse att det man har idag är det enda man behöver? När man faktiskt har det bra.
Jag behövde förlora min allra bästa vän, jag behövde förlora min förebild, jag behövde förlora den bästa människa jag någonsin upplevt, jag behövde förlora det som alltid fick mig att skratta, le och vara glad. jag behövde förlora det som fick mig att älska mig.
Det bästa som finns är när man hittar någon som får dig att älska dig själv ännu mer. det värsta för mig är att det inte är så, det är helt tvärtom. du får mig att agera på något helt jävla vrickat sätt som jag avskyr, som jag inte ens vill vara på, du får mig att känna mig dum, korkad och idiotisk, du får mig att göra dumma korkade val som jag inte annars hade gjort, och det värsta i det hela är att jag ändå inte slutar, jag går inte därifrån, jag släpper inte taget, jag lämnar det inte. För i slutändan, när du är här. så finns det ingen som får mig att vara mig själv mer än du, så finns det ingen som får mig att andas på samma sätt som du, så finns det ingen som får mig tänka som du, så finns det ingen annan. Men varenda jävla skit gång du går så blir det samma jävla visa igen, så blir det samma jävla korkade stil igen, och det är inte jag, det är inte den jag vill vara, och det är därför jag ställer upp en mur. Och vad jag vill sätta mig och säga allt det här till dig, men det finns aldrig någon tid, aldrig någon jävla tid, för i slutändan måste du ändå alltid gå. det funkar inte så.
Kommentarer
Postat av: Leia
Skönt det!
Det är bra här med =)
Kram
Trackback
