always on top of the world..

vilket innebär applåder för min del.
nu ligger jag dock i sängen, magen är stor som ett hus och gör ont. ovanligt, nej väldigt långt ifrån ovanligt tyvärr. 
jag undrar vad du gör, och vem du är med. men samtidigt så känns det inte längre lika viktigt. och jag hoppas att den sistnämnda känslan växer och blir större. 
jag velar. jag får vela i sömnen för nu börjar jag bli läskigt trött.
skönt som fan o ha sovmorgon imorgon, ska gå upp kl 11. Så jag kan chilla och ta de lugnt , aka städa och diska här hemma innan jag förmodligen ska iväg till skolan och plugga lite ihop med Pam.

is this it?