always on top of the world..

typ så låter klockan. och jag inser att den är alldeles alldeles för mycket för att jag ska ligga här och blogga. men nu blev det så. och jag har väntat halva dagen på att få sitta och skriva av mig, och behövde någorlunda lugn och ro när jag väl gjorde det.
vissa saker känns väldigt läskiga, känns väldigt ovanliga men ändå så känns dem fruktansvärt rätt. idag har också varit en bra dag, och på sistone är majoriteten av mina dagar bra dagar. många gånger sitter jag och funderar på om jag kanske bara lurar mig själv. men det är inte möjligt. det är inte möjligt att känna en sån lättnad, att känna sig så lätt som jag tom är i min egna vikt! och det finns tusen anledningar till det. men min absolut största anledning är, att jag melisa demir äntligen för en gångs skull i mitt liv ansvarar för mina egna val, och enbart mina egna val. att jag är den enda som råkar ut för skiten om jag gör något korkat, att jag är den som får hela lyckan om jag lyckas med något. att jag själv har allting både positivt och negativt på mina egna axlar. självklart har vi alla vänner, familj och diverse olika saker som vi alltid under hela våra liv kommer att slänga våra problem, eller våra glada nyheter på när de väl kommer. men när man är själv på det sättet som jag tänker på nu, så är det man själv som får kämpa med det. jag har inget jag måste dela med mig av till någon annan.
jag har kul. jag har roligt. jag pluggar med världens underbaraste människor, så roliga att man är nära på att kissa på sig, jag jobbar med skönaste människorna ever och utöver jobb och skola så har jag världens bästa vänner & familj. och det absolut bästa är, att jag delar min vardag med den människan som vet varenda liten grej om mig. men en människa som jag inte behöver kräva uppmärksamhet från, med en människa som jag inte behöver kräva åtanke från, och med en människa som inte behöver kräva något från mig - med en människa där inget någonsin är ett måste. Förutom att vi börjar städa minst en gång i veckan och försöker hålla det någorlunda rent hela tiden. med min allra bästa vän. som inte ens är i närheten av lik mig. många tycks tycka det är skumt och frågar sig hur fan vi kan bo ihop. men ni vet känslan av att bara vara sig själv, och bara komma hem till någon och vilja berätta tusen miljoner hundratusen saker? och känna att man vill, och att det är skönt. det är en sån människa man ska spendera sin tid med.
och en sak till som är väldigt skön o veta är vad man vill och med vem man vill. kanske inte idag, och kanske inte imorgon. men en dag. någon dag. det finns människor som kommer och går i ens liv, människor som man tillfälligt tror att de föralltid kommer att finnas, och människor som alltid finns på ett eller annat sätt, men sen finns de såna människor som alltid kommer att finnas där. och du är en sån människa. inte idag, och inte imorgon. men någon dag.
idag bokade vi resan till london. så nu är allt färdigt. det enda som behöver göras är betala ca 7000 till senast den 1a november. vilket är riktigt skönt. och det ska bli så jävla bra. 16 nätter i London kommer att bli ett minne för livet. Gud vet vad jag kommer att hitta där borta. vad är det jag sagt att jag behöver göra, vara själv, vara min egna person. där. det känns så rätt. och det känns som att jag äntligen ska göra något som jag själv förväntade mig att jag skulle göra vid den här åldern. äntligen.
men nu måste jag verkligen sova. insåg att jag ska upp om ca 4 timmar eftersom jag måste laga mat innan skolan imorgon. vilket är ett riktigt helvete. men så går det när man är fattig. och det är så omysigt med sjukt lite sömn igen. sov ca 5 timmar igår. och idag 4. förra veckan i repris, någon?
God natt. idag är livet som det ska vara.