Mycket på gång.
hej dator det var ca 2 dagar sen vi träffades sist. de senaste två dagarna har varit galet hektiska, men jag har väl småhunnit med rätt mycket ändå. sitter för tillfället och slösar på dyrbar tid jag egentligen inte har råd med. ska sätta mig och skriva lite mer på min självutvärdering strax, som ska vara färdig på tisdag insåg jag. (som tur var) jag ska även rätta färdigt de sista stencilerna för sjuorna och skriva bedömningen på dem, så att jag kan ge Barbro min bedömning. Det är galet det här. Lärare är fruktansvärt underskattade känns det som. Visst vi har folk som räddar liv som läkare, vi har advokater, vi har gud vet vad för yrken (hjärnan är inte med ikväll) som också är jävligt viktiga yrken i samhället, men lärare alltså totalt jävla underskattade människor. Inser det för varje dag som går, hur mycket koll de måste ha, hur mycket koll de faktiskt har, hur mycket småsaker det är runtomkring själva kunnandet av ämnet, alla de små saker man aldrig tänker på. Och jag önskar jag kunde skriva min utvärdering på svenska, men nej den ska självklart vara på engelska. Det känns sådär. Visst det är mitt framtida ämne, men jag har fortfarande svårigheter med hur jag ska uttrycka mig bra, och på enkla sätt förklara vad jag menar - men med svenska skulle det vara lätt som en plätt. Att skriva en självutvärdering skulle ta ungefär lika lång tid som detta blogginlägg.
Skit samma, det är inte det viktiga. Inget är det viktiga. Imorgon kommer helgens besök och det ska bli trevligt. Även fast jag kommer få spendera lite tid med plugg ska vi hinna med sightseeing samt shopping. Då hoppas jag att älskade visdomstand slutat göra ont, för just nu värker hela jävla huvudet och jag vill ta livet av mig. Det här är inte ok. Det funkar inte på de här sättet. Jag avskyr tänder just nu. Känns som att jag är förlamad i vänstra halvan av ansiktet för fan.
Ikväll så har, som jag skrev förut, hjärnan inte hängt med. Jag skulle fråga Ermin om han kunde hjälpa mig koka ris (är så fruktansvärt usel på något som är såpass enkelt) och det blev " ermin kan du hjälpa mig roka kik?" Det kändes sådär.
Nu gör huvudet för ont för att jag ska klara av att fortsätta sitta vid datorn, och den lockar inte som den gjorde innan. Visste ni att det är mycket mer intressant att göra saker som är givande, tex plugga, läsa eller vara med människor? Ofattbart va?
En till sak, här i hushållet har vi nu för tiden väldigt många diskussioner om allt möjligt mellan himmel o jord, jävligt skönt faktiskt. Men fan vad mycket man tänker, reflekterar och analyserar. Det känns som att jag ofta kunde reflektera här, men de känns som att man bara ältar när man ska skriva långa texter om alla livets djupa ting. Wtf, lev det, njut av det, och må bra. Ta dig dit du vill. Så enkelt är det faktiskt. Eller som jag vanligtvis säger, as simple as that..
På återseende min vän.
Skit samma, det är inte det viktiga. Inget är det viktiga. Imorgon kommer helgens besök och det ska bli trevligt. Även fast jag kommer få spendera lite tid med plugg ska vi hinna med sightseeing samt shopping. Då hoppas jag att älskade visdomstand slutat göra ont, för just nu värker hela jävla huvudet och jag vill ta livet av mig. Det här är inte ok. Det funkar inte på de här sättet. Jag avskyr tänder just nu. Känns som att jag är förlamad i vänstra halvan av ansiktet för fan.
Ikväll så har, som jag skrev förut, hjärnan inte hängt med. Jag skulle fråga Ermin om han kunde hjälpa mig koka ris (är så fruktansvärt usel på något som är såpass enkelt) och det blev " ermin kan du hjälpa mig roka kik?" Det kändes sådär.
Nu gör huvudet för ont för att jag ska klara av att fortsätta sitta vid datorn, och den lockar inte som den gjorde innan. Visste ni att det är mycket mer intressant att göra saker som är givande, tex plugga, läsa eller vara med människor? Ofattbart va?
En till sak, här i hushållet har vi nu för tiden väldigt många diskussioner om allt möjligt mellan himmel o jord, jävligt skönt faktiskt. Men fan vad mycket man tänker, reflekterar och analyserar. Det känns som att jag ofta kunde reflektera här, men de känns som att man bara ältar när man ska skriva långa texter om alla livets djupa ting. Wtf, lev det, njut av det, och må bra. Ta dig dit du vill. Så enkelt är det faktiskt. Eller som jag vanligtvis säger, as simple as that..
På återseende min vän.
Kommentarer
Trackback
