I think it's time,

Varför ägnar man tid åt människor som inte får en att le? Istället för att bara ta o lägga ner all kraft och energi på människor, som bara via ett fånigt litet sms kan få en att le. Dom dagarna var bra. Och nu så kändes det där fruktansvärt bra. Det lilla var de enda som behövdes för att jag skulle förstå att nej, människor som får en o le är så mycket bättre än människor som får en att slänga mobiler i väggen, skrika, gråta och vara allmänt illamående konstant.
Att jag efter all tid aldrig lär mig, du är inte värd det. Antar väl att det bör vara dags nu. Dags att inse och dags att lära sig. Man lurar sig själv konstant, men det krävs så lite för att man ska vara tillbaka på samma ruta, det krävs inget speciellt. Det krävs en tanke, en enda tanke för att man ska hoppas på något fjuttigt igen. Men sen inser man att fan, det är inget annat än något fjuttigt.

Nu ska jag försöka att på riktigt fokusera på vad som står i böckerna. Det kan ju vara viktigt. No shit liksom. Sen ska jag låta always låten spelas några gånger till. Ni ska se mig uppträda till den låten, 3D brillor, strumpbyxor och en svart t-shirt. Fråga M - det ÄR sexigt. Plus att hårborsten är min mick. Det kan inte bli bättre än så. Kärlek.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0