always on top of the world..

Japp, men då var man 21. Känns inte värre eller bättre än igår, eller jo lite bättre med tanke på att förkylningen inte är värre idag. Vilket är tur.
Dagen D spenderade jag med baby. Vi låg hemma och kollade på Idol, käkade entrecoté till frukost och så grät jag lite då och då iom att jag var så utmattad. Väldigt normalt. När kvällen närmade sig mötte vi upp Oscar på söder och gick och käkade grekiskt, förrätten var godare än varmrätten, men jag blev mätt. Och det var väl det viktigaste, i guess. Ja och sen fick dom för sig att de skulle sjunga för mig där på resturangen, vilket kändes lite jobbigt och jag satt med en servett över ansiktet och på huvudet. Lite pinsamt. Tur att vi var själva där då.
Sen åkte jag och baby hem och kollade på film och gjorde absolut ingenting. Vid halv 1 fick jag höra "hah, nu är det inte din födelsedag längre nu måste jag inte vara söt mot dig hela tiden" och så räckte han ut tungan. Jättetrevligt. Tänk om man istället alltid skulle behandla folk som om det vore deras födelsedag? Vilken harmonisk atmosfär vi människor skulle leva i isf.
Hur som helst så blev det inga presenter så som man vanligtvis får. Baby bjöd ju på resan, mamma har redan gett mig pengar för present och moster likaså.. Och det var väl det. Gud vad jag önskar man var 5 igen och anordnade världens största födelsedagskalas och fick bautamycket presenter. Nu äter man middag ute och åker hem och lägger sig. Fan för vuxenlivet.

Nu ska jag städa och duscha, ja sånt får jag hålla på med dagen efter och innan min födelsedag! Det känns bra. Not.