Lycka är

inte något man känner när det sätter stopp, när man inte får fram mer ordbajseri till den där sista uppsatsen så att man kan bli klar med  den förbannade jävla kursen som ska vara så in i helvetes jävla tjatig och intensiv. Att lärare får vara så krävande är ett jävla under, 5 inlämningar på EN kurs. Det är dessutom så lite kvar att skriva så jag blir helt dum i huvudet av det här och känner att jag inte orkar läsa om alla hundrafemtio sidor - eller vad det nu är.

Istället för att skriva ska jag försöka baka lite kladdkaka och vänta på Han. Och Han är här om ca 40 min - awesomeness.

Can I stay a bit longer?
- Stay forever.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0