Ännu en såndär natt..
Ligger i sängen, och kan återigen inte somna. Vilket känns sådär. Min plan är ju att orka mig upp med E imorgon. Gå och träna innan jag beger mig mot morgondagens utflykter.
Känner mig nere, trots trevliga nyheter jag fick, trots att dagen började med ett gott humör.
E frågar om jag är ledsen , självklart säger man nej, fast man är ju det, men helt utan anledning, eller åtminstone ingen som är uppenbar.
Funderar ofta på vad mitt problem är, varför jag inte blir nöjd? Vad som står i vägen för mig? Det finns ju inget - förutom jag själv. Får panik av att tänka att jag inte vet vad jag vill, när jag innerst inne vet exakt vad jag vill. Men det är där jag sätter krokben för mig själv och låter bli att genomföra det jag helst av allt skulle vilja. Kort och gott är jag något korkad just nu.
Han ligger och snarkar och jag önskar jag kunde gräva mig in i hans hjärna för att se vad han drömmer om, tänker på. Läskig tjej - jag vet. Men jag vill bara veta, för ibland så glömmer man, eller kroppen, själen och hjärtat glömmer. Men sen tänker jag (destruktiv som jag är) , tänk om jag skulle hitta något jag inte trivs med?
Hela jag är ju verkligen dum i huvudet.
Snälla, sluta snarka. Snarkningar är jobbiga. Framkallar jobbiga, konstiga barnminnen hos mig, haha! Helt sinnes ju.
Det tar mig alltid tillbaka till järnvägsgatan 4 i kvänum. Det är konstigt det där, hur kroppen och hjärnan funkar. Vad som utlöser vilka minnen.
Innerst inne är jag glad och lycklig. Jag är bara sämst i världen på att ta fram dom känslorna. Enligt K så beror det på att jag har en planet i skorpionens tecken. Min vilja att vara olycklig.
Snälla, sluta snarka nu.. Det skulle vara skönt.
God natt.
