always on top of the world..

Efter en alldeles för lång dag ska jag rikta in mig på en skön natts sömn. Känner mig faktiskt jävligt nöjd med det faktum att klockan är strax över 22 och jag strax går och lägger mig. Vem har jag blivit? Men längtar efter morgondagen, vakna tidigt, äta frulle, plugga göra gott och tom återgå till träningen efter mitt sjukdomsuppehåll. 

 

Annars har dagen spenderats på UNI i ca 8 timmar. När vi gick kände jag mig ganska illa till mods. Inne på en av damtoaletterna stod ca 3 kvinnor och tvättade sina kläder i handfaten, torkade kläder på elementen och ett barn sprang in och ut med jämna mellanrum. Utanför på bänkarna satt männen och väntade. Jag visste inte vad jag skulle känna. 

Mycket motstridiga känslor. En del av mig tycker att det är extremt fel, de får inte vara där, de bör inte vara där, dom gör fel. En annan del av mig skulle aldrig förmå att tex ringa polisen, göra något för att stoppa det för vem vill skicka ut dem i kylan nu? Vem vill låta den där lilla pojken utan jacka vara smutsigare, frysa mer eller gud vet vad? Ångesten av att inte veta vad man ska göra åt situationen. Sen var det en smula läskigt också. Dem blev bara fler och fler och det gjorde att man fylldes av något obehag.. 

 

MEN till något lite roligare. Väl inne på min mejl inser jag att jag bör läsa den mer noggrannt, hittade svar från en jobbansökan. Så nu på fredag (om en vecka inte nu) ska jag iväg på en intervju. Initationsintervju, eller vad det nu heter. En skola söker vikarie via rekryteringsbyrå. Nervositeten stiger som aldrig förr. Det är en speciell skola också. 

Så nu får ni, alla mina 3 läsare; Marie, Neval och occasionally Karina, hålla alla tummar och tår för att detta ska gå vägen. Så jag kan få prova på detta yrke på riktigt för en gångs skull.. 

 

Nu är kl alldeles för mycket. Så nu ska jag bjuda på några insta-bilder. Både glada och random ego-bilder.