always on top of the world..

Det är en enorm skillnad på min känsla i kroppen jag har idag jämfört med sist jag skrev. Den här helgen har varit så fruktansvärt jävla asbra, och vilken enorm känsla det var att stå där bland 20.000 bosnier och heja, och bara känna precis samma sak som varenda en av dom gjorde. Fan vad jag hoppas att Sverige och Bosnien möts igen någon gång, och att vi då vinner också, självklart.
I fredags mötte jag upp grabbarna för att käka och snacka lite skit. Sen var jag självklart tvungen att jobba, tråkigt nog. Men kvällen på jobbet var allt från annorlunda. Det var as skön musik, as sköna människor och jag trivdes på hög nivå. Kom fram massa folk och pratade med mig, och jag fick nya assköna vänner faktiskt!
Och så kom dagen D, matchen skulle spelas. Visserligen var jag jävligt seg med tanke på hur lite sömn jag fick eftersom jag jobbade halva natten.
Men vid halv 3 taggade vi alla till och möttes upp vid sundbyberg och därifrån gick vi från råsunda. Stoppade trafiken och folk hatade oss, men vi älskade det. Sen var man på barer vid råsunda och sjöng, drack och skrattade. Atmosfären var perfekt. Och jag är jävligt glad över att ha spenderat dagen med grabbarna, för dom var sjukt sköna.
Matchen gick ju lite sådär, visserligen var vi bättre på spelplan under första halvleken och domaren felbedömde ett mål till sverige, men hur som helst så hade dom vunnit. tråkigt nog. Men även där var atmosfären helt underbar, man ryser av känslan, och jag ryser när jag tittar på filmerna som jag har på mobilen. Det är helt underbart.
Sen att utgången blev lyckad var också jävligt nice, vi drog till Victoria och dansade till skön gammal hiphop och rnb. Så bra, och där var även mina nya vänner från kvällen innan också, så det var nice.
Men nu ska jag nog avnjuta min sista cigg, fram tills jag går och köper nya dvs. För lat för mitt eget bästa.
Utöver det ska jag nog inte orka göra så jävla mycket. Helt jävla asdöd. Eller ja läsa macbeth bör jag göra. De är nog de enda som sker idag, och diska.. fan det är världens jävla berg.

jag är beyond skit ledsen.. vad är det du inte fattar?

idag är inget ok.
jag sitter här och stirrar rakt ut och hoppas på att en god känsla går genom kroppen. för just nu är allting helt fel.
men samtidigt kan jag inte sätta fingret på vad exakt det är som får mig att må såhär? frågan är vad man ska göra ikväll?
kanske ringa hit bästis och må lite bättre än såhär, så har vi ikväll ihop istället för att stressa ihop på stan imorgon.
eller jag vet inte. kanske lägger mig under täcket och sover bort hela kvällen? är visserligen hungrig, men varken mat eller pengar hos mig just nu. känns lite sådär.
aja, lägenheten är fin åtminston och det är tur det.

Litteraturtentan gick som förväntat - bajs. Men det är ok. Fan ska man göra. Jag ordbajsade med ca 900 ord, det får duga liksom. Mer behövdes inte, som tur var. Dock så har jag ingen aning om vad jag babblade om på två av tre frågorna, eller ja 2,5 av tre frågorna. Men det är lugnt. Jag skrev något åtminstone. Fastän jag hade pluggat som en liten horunge i 7 timmar igår, och fastän vi har diskuterat det här på flera seminarier så satt jag där som alla andra gånger jag sitter framför en tenta, och fick hjärnstopp. Det bara vill inte. I 45 minuter satt jag och tittade på pappret , hade skrivit 7 rader då. 1,5 timma senare hade jag tryckt fram 5,5 sidor med text. Vi får se, som sagt förväntar mig inte att ha klarat den, men man vet aldrig om man har turen på sin sida och någon av litteraturgubbarna som rättar den anser att mitt ordbajseri är rätt vettigt.
Hur som helst, idag skulle jag också pluggat. Observera ordet skulle, blir inte riktigt så. Eller ja, jag låg och läste och skrev ner lite anteckningar inför grupprapporten förut, men inte mer än så. Blir dock att läsa i boken ikväll innan läggdags. Nu är J på väg hit och jag funderar på om han ska få en överraskning eller inte? Det blir nog en överraskning, känner mig på rätt sorts humör.
Sen funderar jag på vilken film man kanske kan ladda ner och glo på? Med tanke på att min kropp är så psykiskt mycket ur funktion just nu pga all stress är min favoritsyssla att ligga ner och glo på tv eller film så fort jag har en ledig stund.
Utöver det färgade jag håret svart idag, blev lite för svart, och M tyckte att min panna också behövde färgas svart, så nu har jag en stor svart fläck i pannan, den känns sådär. Kanske kan få den att funka ihop med några emo-stjärnor? Då kanske inte folk förstår att det var majorfail med hårfärgning på gång där.
Vad mer? Jo jag undrar hur det är möjligt att en människa med csn-lån samt två jobb vid sidan om plugget en månad kan ha såpass mycket räkningar att man inte har råd med något annat förutom räkningarna? Jag förstår inte själva situationen där. Hur lyckades jag med det? Skit samma, allt löser sig alltid. Den här sommaren har jag höga förväntningar på, så nu måste den bli bra. På alla sätt.
Nu skriker munnen efter vatten, så ska dra och dricka 20 liter vatten. Och ta en cigg på balkongen.

fuck jag bävar inför litteraturtentan på tisdag, har ingen jävla aning om hur jag ska hinna plugga till all den litteraturen på en dag. varför på en dag? jo för imorgon jobbar jag, och de två senaste dagarna har jag varit tvungen att spendera skrivandes arbeten jag trodde jag skulle ha lite mer tid på mig att skriva, men uppenbarligen ska de vara färdiga på måndag. nu behöver jag renskriva två av dem, och skriva den tredje tills på måndag. det känns sådär med den tredje då det återigen är 150 sidor som behöver läsas (minst) för att jag ska kunna skriva detta arbete. och som sagt, imorgon försvinner hela dagen på jobb. det känns jävligt fittigt. och imorgon ska jag även säga upp mig från mitt älskade jobb jag haft i ett år nu, men det funkar inte längre. dessutom ska jag bort hela juli (förhoppningsvis) och om inte hela så åker vi på semester en vecka i juli hur som helst.
annars har den här dagen varit en fin dag, vaknade på halvdant humör, drömmar som inte är så trevliga igen. men den blev bättre sen, jag och j spenderade en timma i huddinge centrum väntades på markus, köpte öl o cider och käkade, tittade på människor och pratade. sen kom markus, och yes det blev en jävla omväg för att komma till den där parken. dock mysig omväg med skog och massa sånt. det var för övrigt galet varmt och jag har tydligen bränt mig på axlarna? de är röda som fan, men det gör inte ont så jag vet inte. där satt jag helt fascinerad av skejting, igen. varenda gång jag följer med j på någon skejtgrej sitter jag helt inne i min egna värld och tittar på, helt fascinerad av hur de kan åka så bra. haha! helt dum i huvudet fattar inte riktigt hur det går till, jovisst träning och så, men seriöst jag har provat och nej jag ska nog inte stå på en bräda. men det finns ungar som är typ 40 cm långa och ändå är duktiga som fan, och sen har vi vuxna som gör volter på brädan! men samma sak varenda gång, jag är helt inne i tittandet.
efter att j fått åka av sig lite åkte vi hemåt igen, vi låg på gräsmattan, käka glass, solade, jag pluggade, och allt var som det skulle helt enkelt.
nu ska jag rådäcka med tanke på att klockan står på 8.00 imorgon, så är det nog dags! God natt.

Det är intressant, det är jävligt bra och det är jävligt bra o kunna! Men det är omöjligt att läsa och lära sig något om det när man inte alls är på humör för engelsk litteratur, det är många epoker, det är många författare, poeter och gud vet vad man ska kalla dem alla, att hålla koll på. Tråkigt nog är min hjärna på ett lite för glatt humör för att jag ska vilja spendera den på engelsk litteratur. Tänkte att en människa jag imorses skällde ut för att jag försov mig (yes mina hormoner gör mig till ett monster när jag har mens) kanske skulle få lära känna en gladare version av melisa! Exakt vad man kan hitta på en halvkylig kväll som denna vet jag inte, och den är enbart halvkylig för att jag fortfarande bara har shorts på mig.
Idag var även sista dagen på praktiken, det var världens största glädjehopp för mig! Och jag drog därifrån fort som fan. Därefter låg jag och M ute på en filt i solen och läste, skrev och pratade. Det var årets första riktiga sommardag, då jag enbart hade bikini på mig så räknas det som första sommardagen! Eller bara överdelen ihop med shorts då. Imorgon hoppas jag på minst lika fint väder igen, och igen på lördag! Lördag måste det vara fint väder. Då ska jag följa med J på någon invigning av någon skejthall? Skejtplats?
Well, nu ska jag försöka skriva lite mer om denna litteratur innan jag tänkte gå ner och överraska J genom att möta upp han vid bussen. För det är ju "så långt" hem till mig sen.. Hoppas glada Melisa håller i sig även när J har kommit, orkar inte vara en häxa längre, men jag kan inte styra mig själv under de första dagarna av mensen, och det är oftast han som råkar illa ut. Varför vet jag inte riktigt.. Nej, nu litteratur!
Du, förresten ibland håller man ihop fastän det är dåligt, inte för att man inte kan ta sig ur det, utan för hur illa det än är vet man att den personen är den personen..

ett rent rövknulleri.
det verkar som att jag från och med i höst kommer att vara arbetare och inte student. åtminstone för de halvåret där. det blev helt plötsligt alldeles för mycket att läsa. och det känns som att om jag ska klara av allt det här behöver jag förvandlas till någon robot som varken behöver, sova, äta, kissa, bajsa eller träffa människor. jag försöker, men vissa dagar vill det bara inte. jag vill inte gnälla, för jag själv har satt mig i den här situationen. men jag vill ge upp! jag vill inte ha det här på min rygg utan jag vill ge upp. jag skulle definitivt inte ha något emot att gå om till hösten. känns nästan som att jag skiter i det. bara för att slippa allt det här just nu.
för till hösten börjar auo 2 vilket innebär att jag behöver lägga till två hemtentor till listan så med andra ord blev det helt plötsligt 6 tentor samt 2 feta uppsatser och så har jag ca 5 "mindre" rapporter kvar att skriva. Det känns faktiskt sådär. Men vi får se, nu håller jag på och skriver lite på en av de mindre rapporterna, har läst lite idag och innan jag lägger mig ska jag läsa lite till. Visserligen kommer J hit snart, ja igen, och då blir det lite umgänge men sen får han sköta sig själv medan jag fixar lite skit med skolan. Jag vill inte sluta leva bara för att jag har så mycket plugg. Då känns det helt plötsligt inte lika värt det längre, vadå ska jag förlora 4 år av mina "bästa" år på att plugga? Då känns det som en smartare idé att börja plugga vid 24 kanske. Då får jag åtminstone ha lite kul nu, då får jag åtminstone känna av frihet just nu innan mitt liv har blivit en struktur. Jag har ingen struktur i mitt liv. Det är inte riktigt min grej... än. skit samma. bara massa jävla svammel. är lite för trött på all text som behöver tas in. Förstår inte hur det ska vara möjligt att lära sig allt det här på så kort tid? dumma idioter.

alkoholen är inhandlad, lägenheten är nästan städad, sängen behöver bäddas, garderoben behöver rotas igenom sen är jag fit for fight. vad fan har man på sig ikväll då? och när kommer tjejerna ikväll? är jag ensam om jag redan börjat dricka lite smått?
måste för övrigt kissa nu dessutom.
En sak som är jävligt skön är den nya ärligheten, den nya synen på saker o ting, den nya relationen. det där som inte fanns där innan, byggs upp nu istället. Bättre sent än aldrig.
"hur illa jag än tycker om honom, vet du själv att han är rätt för dig" På sistone har vi diskuterat det här med relationer, kärlek och 'soulmates' här hemma, och kommit fram till att det som behöver funka är vardagen. det som ska finnas där är att man inte ger upp vad man än möter, för det är aldrig lätt, det är aldrig en enkel sak att stå ut med en o samma person dagligen i flera år, det gäller att kunna stå ut med allt det här och bearbeta det, tillsammans. om man försöker kämpa emot det som finns där, och det inte går, så är det bättre att acceptera situationen och leva med det och klara av vardagen. För i slutändan är vardagen ändå viktigast.
Nej, nu ska jag sluta ramla.
J kommer om en stund, vi ska umgås fram tills tjejerna kommer och jag måste åtminstone hitta kläder för kvällen innan han är här så jag inte blir sen ännu en gång. Detta blir en bra kväll! Jägerbomber står på listan. Vilket är UNDERBART!


Jag? Egenkär? Inte alls nej. Jag tycker inte alls om att ta kort på mig själv och sen låtsas leka med korten som att jag kan redigera dem snyggt. Nejnej, det stämmer inte alls... ibland skäms jag nästan för mig själv. Men bara nästan.

Det finns vissa saker som aldrig kommer ändras med vissa människor, det gamla sitter alltid kvar. Och nu tänker jag självklart på en specifik sak, jag pratar aldrig eller ja sällan, allmänt om folk över lag med tanke på att folk över lag fastän vi är lika till 99.9% så tror jag att det kan vara väldigt svårt att dra alla över en kam, och därför väljer jag att alltid prata om något specifikt som berör mig eller människor omkring mig.
Jag har varit inne på det här med att söka bekräftelse innan. Nu tänker jag mer när man flirtar, är det att söka bekräftelse? Vilken är den vanligaste anledningen till att man behöver flirta med folk? Självklart finns den enkla anledningen till att man är intresserad av någon, men sen då? Varför vill du att den personen du flirtar med ska känna att den är eftertraktad, för att du ska fånga något intresse hos den personen för att? Jag själv är en sån som flirtar otroligt mycket, men sällan sådär hårt på, överdrivet hej jag slänger upp mig själv på ett bord för dig, vill du smaka. Typ den stilen av flirt. Eller påpekar att personen jag flirtar med ska berätta för mig vad jag ska göra ikväll, helt enkelt jag lägger sällan upp inviter till folk när jag flirtar. Men andra väljer att göra det, vad gör man om personen svarar på ens invit, om den säger "du är med mig ikväll", säger man okej då? Vill man det då? Om man flirtar i ett förhållande, var går gränsen? Om du redan har någon att komma hem till, varför vill du veta om någon annan person vill att du ska komma hem till den också? Gör man det då?
Och det här med att de gamla alltid sitter kvar, om man betett sig på ett visst sätt halva sitt liv, kan man få bort det? Kan man lyckas med att sluta vara sån?
Det känns som att jag ständigt är fast i den här fällan där jag gång på gång får en bitchslap i ansiktet av hur mycket bekräftelse "folk" (med folk menar jag egentligen någon) behöver, söker efter och hur de för sig, hur de vill lägga fram sig själva. Hur tar man sig ur det? Hur tar man sig ur ett förhållande där den andra parten inte har något emot att flirta, att söka bekräftelse och har viljan att bli åtrådd av någon tredje part? Kan man acceptera sånt här och tänka "ähh, det är ändå mig han kommer hem till på kvällen", men tänk den kvällen då flirten går ett steg längre och han inte gör det? Tänk den tiden man får stå ut med att försöka acceptera men det ständigt äter upp en? Förtroendet för den personen, finns det där om man ständigt är livrädd? Nej, jag skulle inte tro det va.
Jag vill helt enkelt inte längre, jag vill inte acceptera något sånt, jag vill inte vara fast i den här fällan. Det är inte sunt. Går det att lita på en person vars beteende halva livet varit fuckat? Jag vet inte om jag klarar det. Har länge funderat på att acceptera det, men om det får mig att skaka, må illa och vilja fly , hur kan jag då acceptera det? Om det äter upp mig så mycket inifrån..

På tal om något mycket roligare så blev jag så jävla glad när M ringde inatt, visserligen var han full som fan men situationen mellan oss har inte varit den roligaste på sistone då vi aldrig har tid för varandra. Hur som helst ringde han och sa att han älska mig, det gjorde mig glad. Då vet jag att det inte spelar någon roll om vi inte träffats på veckor. Måste dock träffa han snart, uppenbarligen har jag en stor present från barcelona som väntar på mig! :-)
Nu ska jag plugga lite. Eller ganska mycket faktiskt. Och sen vänta på att karina ska höra av sig ang. ikväll.
Fan att allt ska kännas så jävla förvirrande och lite smått hopplöst.

rubriker.
temadagen idag var bra, behövlig. gjorde inget överambitiös och gjorde inget som var för ansträngande för kropp eller hjärna. dock fick jag extremt dåligt samvete för att jag röker. jävla non-smoking generation brud som kom och prata med oss. gick och tittade bakom mig för varje steg jag tog för att se så inga av sjuorna gick bakom eller nära så de kunde se mig röka EFTER föreläsningen också. pinsamt när eleverna ser en röka! men jag kan inte direkt gå 2 km från skolan för att de inte ska se mig.
väl hemma städade jag och nu ska jag köra stenhårt med en reflektion i två timmar tänkte jag. känns vettigt! sen blir det middag på hög nivå.
J kommer hit och vi ska äta ihop. det ska bli nice! vart ett tag sen man sågs och umgicks. kanske lite tv-spel också? ett tag sen jag spelade tv-spel också. man hinner inget annat än att andas när det är såhär mycket plugg! får stå ut. efter sista tentan i juni blir det avskedsfest (kommer säkert vara själv på hela avskedsfesten) och sen drar jag hem till mor och sefik och badar lite i poolen, fixar brännan och njuter av att vara ledig. fram tills jobbet kommer igång igen.
Frågan är om man hinner hitta sig ett nytt jobb för juli månad eller om jag helt enkelt ska köra stenhårt med att jobba i juni månad och sen vara ledig hela juli.. Att vara ledig hela juli månad låter faktiskt inte så tråkigt. frågan är om man hinner / har råd med att åka bort kanske 10 dagar. Fan vad jag vill. Det är mitt mål. Tjata om jobb på vickan i juni behöver jag också göra. Eller nästan vilket jobb som helst, helst svart då jag inte kommer få en enda krona i juni. Det känns självklart sådär. ELLER. åh, fick en bra idé.
Nej nu skulle jag plugga. Så var det ja.
Puss

JOHAN, NÄR KOMMER DU HEM? DU LÄSER HÄR IBLAND ÅTMINSTONE, SÅ EFTERSOM DU INTE SVARAR BLAND DINA EGNA KOMMENTARER KAN DU VÄL SKRIVA HÄR NÄR DU KOMMER HEM SÅ JAG VET NÄR JAG BEHÖVER PLANERA IN EN LIDKÖPINGSRESA.

♥

ds.

jag börjar komma igång. lite smått iaf. nu har jag gjort klart ett arbete. ett av 24 arbeten. det är något åtminstone. det är mer än vad jag hade åstadkommit igår. jag har gjort en planering och en lista på vad som behöver göras de kommande 15-16 dagarna. jag vet att jag behöver klara det här, och jag vet att jag kan klara det här. om jag bara ger mig fan på att gå utifrån min planering som jag gjort för den närmaste veckan. då blir det bra. då kommer jag att lyckas. det innebär att på lördag kommer jag ha kunnat stryka minst 2 saker till från min lista.
jag vet att det här är vad jag vill, och jag vet att det här är vad jag njuter av. jag får inte låta något komma i min väg, och får väl gå runt med vassa armbågar och be om ursäkt i antingen förväg eller efteråt. något sätt så lär jag skada folk omkring mig den kommande tiden, med både ord och med ursäkter till varför jag varken tänker, tittar eller orkar med dem.
förlåt i förväg här. så, nu vet ni åtminstone vad som väntar er.
Strax ska jag lägga mig i sängen och läsa i anne frank, det har jag gjort mig förtjänt av. det var alldeles för länge sen jag hade tid att läsa i den.
Vi får se vad morgondagen har att erbjuda, det är temadag i skolan och plugg efter skolan. Blir det planer efter plugget får vi se. Allt är helt upp o ner, på alla möjliga sätt. Jag vet inte hur jag ska bete mig mot någon. Jag vet inte vad jag ska göra på någon front. Vissa människor förtjänar inte det jag gör mot dem, de har inte varit annat än förstående och ändå lyckas jag snäsa åt dem (den) och ändå lyckas jag inte ge dem (den) vad dem (den) behöver. Jag är rent ut sagt en fitta. Varför gjorde jag som jag gjorde, varför drar man sig in i vissa situationer om man inte kan klara av att stanna kvar? Vad gör jag för fel? Varför är jag som jag är? Det vet jag förvisso, men varför står man alltid i vägen för sin egna lycka? Hur kan vi människor både vara så egoistiska som vi är och samtidigt alltid på något sätt stå i vägen för vår egna lycka - hur går den logiken ihop? Kan någon filosofiker, psykolog eller människovetare berätta det för mig? Då jag ännu inte är tillräckligt utbildad inom de området för att veta svaret på den frågan söker jag den på annat håll.
Nu blir det sängen och jag, det var ett tag sen.

Ska strax sätta igång med veckans pluggande. Jag längtar tills på onsdag eftermiddag. Då är praktiken slut för den här veckan, missförstå mig rätt - jag älskar att stå där framför en klass och leka lärare. Men jag känner mig inte helt bekväm i skolan jag är i, vissa elever älskar jag och de älskar mig. Men jag är inte redo för det än, jag är inte redo för att gör allt det där nu. Jag är 20 år, jag är inte där att jag vill ha allt ansvar över 100 olika elever. Självklart bör jag vara där om jag ska bli lärare, mitt mål är dock inte att börja jobba så fort jag är klar med min utbildning. Då är det dags för resor, då är det dags att utvecklas som person genom personliga erfarenheter, genom andra nya miljöer. Det ska bli skönt.
Nu är jag redo för att sitta fast vid böcker, för att läsa och suga i mig all kunskap på de sättet.
Idag är det för övrigt en fruktansvärt seg dag, låg och sov i två timmar på soffan förut. Så fruktansvärt trött idag. Hjärnan är inte alls där den ska vara. Därför börjar jag med att skriva en planering över hur de kommande 2,5 veckorna ser ut. Fan det kommer vara ett rent rövknulleri. Ska bli skönt med lediga dagar tors-fre. Självklart inte helt ledig då jag förmodligen kommer att behöva jobba.
Fan nu måste jag sluta skriva onödig skit här och börja ta tag i skolarbeten. Stänga av teven och bara sätta mig in i böckerna, reflektionerna och allt därtill.


Min min här är oslagbar.

ska gå och lägga mig strax, först ta en cigg. skriva klart en grej och sen däcka. lär väl förhoppningsvis somna i tid i natt. med tanke på nattens bravader, och nattens korta sovtid. igårkväll var trevligt. dock onödigt o stanna så länge, och bartenderna försökte supa oss jättefulla, vilket de lyckades med me några av oss och sedan ville de ha jättekul med oss på efterfest, men icke sa nicke. visserligen försökte de andra medan jag tog mitt pick och pack och hoppades på att bussen skulle komma. var sådär trevligt att behöva gå i klackar, mitt i natten i väsby utan o veta riktigt  vartifrån bussen går. Men den kom till slut. En mindre varm resa på 1,5 timma hem. Stapla in kl 5 på morgonen och spendera en kvart inne sittandes på golvet i toan, orkade inte resa mig upp. Upp och hoppa vid 9 imorses. Det var mindre kul. Men vad gör man inte för sin kära mor. Dagen har annars spenderats ihop med bästa vännen, vi har ätit, pratat pratat och pratat - för att citera ermin "finns det något slut eller?" och ätit lite till, och stalkat folk och njutit av att ligga i sängen och göra ingenting.
Nu sitter jag här, hon drog hem för en timma sen och jag spenderar en onödig timma vid datorn. Idag skulle jag ha planerat vad jag behöver göra färdigt fram tills tentorna i slutet av maj. Men det får vänta tills imorgonkväll.
Känner att folk är fan dumma i huvudet. Helt seriöst, vem fan raggar knull via msn? Seriöst? Det känns så jävla värdelöst. Vad fan är det för fel på människor, och även om man säger nej tack jag trivs bra utan så får man höra att jo men va fan. Vadå "jo men va fan"?
Utan att låta självgod, men jag är så trött på allt det här. Allt de här raggandet, jag är trött på människor som tror sig vara någonting, som tror att jag vill dem någonting, samma sak igår med bartendern som bjöd på shot efter shot, med alla snubbar som hängde efter oss halva kvällen, som jag till slut fick skrika på och be dom backa. Hur svårt kan det vara att ta ett första "nej"? Ska jag behöva skrika allt vad jag kan för att någon ska fatta att nej jag vill inte dansa me dig, jag vill inte ha din alkohol, och jag vill helt enkelt inte.
Men självklart, jag kan inte påstå att andra inte har större bekräftelsebehov än jag. Jag hade, jag lärde mig dock att tom bekräftelse inte ger annat än ångest, så vad fan ska jag med en ful idiot till som säger till mig att jag är snygg, eller som försöker tränga sig på bara för att han vill ha mig? Vad säger det mig, att folk vill ha mig? Nej, att idioten tror jag är villig. Även fast jag själv varit där, är det svårt för mig att förstå fullt ut idag hur man inte kan efter ett tag ha lärt sig att det inte är värt det?
Jag vet inte. Tänkt rätt mycket på det här idag. Alla människor med deras bekräftelsebehov, jag förstår vad grejen är, jag har själv varit där och sökt efter bekräftelse - men idag är jag 20 år och har spenderat de 3 senaste åren med att vara ute och festa, klubba och diverse olika situationer där man kan söka bekräftelse på från andra människor och nu har jag lärt mig. Nu är det inte värt de längre, och jag orkar inte spendera mina utekvällar med att söka bekräftelse från människor jag inte bryr mig om.

Jag älskar att du försöker motivera mig, men vem är du att nästan bli upprörd över att jag inte tar tag i det, vem är du att uttrycka din åsikt? Bad jag om den? Visst är jag kanske en fitta just nu, men vad ger dig rätten att uttrycka dig. Låt mig sköta det. Jag vill inte behöva lyssna på människor runt omkring mig och deras påtving.
Jag orkar inte längre.

---

dom här blattarna hängde efter oss hela kvällen igår, till slut när karina skulle vara snäll och fota dem hoppade jag in i bilden, titta vad lyckliga de blev för lite uppmärksamhet. haha det är så jävla roligt! stackars satar. jag bara råförstörde hela deras bild men det gjorde dem ingenting.