En hård våldtäkt.

Idag började min dag lite sämre än alla andra dagar brukar göra. Efter två underbara år så blir jag ganska så våldtagen sv sl, 1200 spänn rakt av. Där spenderade jag 25 minuter med att försöka övertyga vakten om att jag är 91, och för första gången i mitt liv fick jag höra att ja såg äldre ut, tack för den men inte i de här läget! Japp där stod ja på hötorget och grät av ilska, ville mörda honom. Och inte nog med det trodde en av dom att jag var turk. Han började prata turkiska med mig utan att ens fråga om jag förstod innan, ganska så oförskämt tycker jag - speciellt om han antar att jag är turk. Sen räddade jag väl dagen med kladdkaka, godis, skönt sex och en komplimang tidigare idag! Eller två tom. Dedu! Jaja, nu vilö min pojkvän att jag ska fortsätta titta på fråga olle dokumentären, trots att han blir generad av det. Imorgon är de sovmorgon, gött som fan. Love, M.

majorfail!

Okej, hela den här dagen har varit ett rent litet helvete.
Den började förvisso bra, men så fort man stigit upp ur sängen började allt sakta men säkert gå utför.
J tappar bort mitt kort, fruktansvärt dåligt läge. Inga cash förrän kort upphittat, i princip. Inte alls roligt faktiskt. Sen när han lämnat mig så drar jag mig upp ur soffan och beger mig mot gymmet. Nästan framme tycker jag att fan vad vattnet i flaskan låter mycket det skvalpar (?? säger/stavar man ens så?) mycket, och när jag öppnar väskan inser jag att jag gjort en mindre översvämning i väskan. Skitkul med blöta skor, skitkul med blött pass (de enda id jag har också för övrigt) och skitkul med en blöt väska.
Tar ur mössan för den är fortfarande torr och stänger igen vattenflaskan helt och vandrar vidare med en vattenpöl i väskan och tänker inte ens tanken på att oj skorna ligger där i och jag ska träna i dom, kanske borde ta ut dom också innan det blir värre.
Väl framme på gymmet så är den ena skon multrablöt. Skitkul. Jag torkar den lite i handtorken, men hjälpte inte allt för mycket. Jag tänkte ändå inte skita i att träna. Väl på löpbandet börjar jag må illa så fort jag ökar farten lite. Kul, ska jag bara gå en seg jävla lång promenad på 30 minuter då eller? Nej, det kan man lika gärna göra utomhus. Och inte nog med det, så blir ju foten blötare o blötare så där står jag med ena foten dygnsur och den andra väldigt varm och behaglig. Så fort gymmet blir tomt (förutom jag då) tar jag av mig strumpan och samtidigt som jag försöker att gå någorlunda fort tempo på bandet så viftar jag runt med strumpan och försöker få den torr. Istället trampar jag i pölar med en blöt fot i skon.
Sen lägger jag ner bandet. Värdelöst, gick inte mådde bara illa. Och tänkte att jag ska köra lite rygg istället.
Efter några otappra försök att träna gav jag upp. I omklädningsrummet går min deo i golvet och spricker. SKITKUL det också. Ner på knä och torka deo från golvet, en underbar söndagssyssla!
Men, det värsta, det absolut värsta den här söndagen, är att nu är det totalstopp i toan. Vi i vårat hushåll kan inte bajsa hemma. Det går inte. Och vi gillar att bajsa här hemma. Ofta, minst två gånger om dagen per person. Hur ska det här gå till?

Nu ligger jag i soffan igen. Borde plugga. Är för trött och deppig. Orkar ingenting. Vart försvann den bra energin som jag hade igårkväll? Då jag var riktigt taggad för att både träna och plugga idag..
Nu vill jag mest att den här dagen ska ta slut.
Till råga på allt är det bara värdelösa program på tv. Somebody save me. OCH jag luktar illa.

Fast nu ska jag snart gå och klippa mig själv lite. Mja, så går de när man är fattig och trött på håret. Håll tummarna för att jag ska göra ett någorlunda ok jobb.
Love, M.

wofuckingho!

Idag har jag tränat för första gången på typ 4 år.
Och just nu står bror och gör pannkakor, som jag ska lägga nutella på - höhö , och  så blir det solsidan till det. Sen är det sängdags. Och imorgon är det liite sovmorgon. Ska också bli skönt.


Nu klagar kärringen på att jag inte skriver om henne, så får gör det lite... Kanske dags för henne o raka skägget, börjar bli lite hårig hon den där som låtsas vara en man för att få ha sina dåliga ursäkter till allt här i livet. "Eh, oj jag är man, det är därför jag gör fel". Bra där.

Nu är min mage fruktansvärt hungrig. kurrkurrmurrmurr.
God natt.
Love, M.


Ett halvt beslut.

Okej, jag är lite nöjd med mig själv för nu har jag åtminstone lyckats ta ett halvt beslut. Som jag dessutom trivs med. Det som finns kvar är att prata mer om det, prata om det tills det inte finns några frågor kvar, prata om det utan missförstånd och prata om det utan gap och skrik. Utöver beslutstagandet har denna kväll varit bra. Mami är och hälsar på, så just nu ligger hon bredvid mig och sover så gott. Vilket jag känner på mig att jag också gör snart, det är skönt. Jag funderar även på hur öppen och ärlig man kan vara, sen kom jag på att jag inte bryr mig så farligt mycket. Jag vill skriva om den ständiga oron över att du tröttnar, över att du inte älskar mig, över töntiga lama tjejsaker som att bruden på stan eller bruden på festen ska vara snyggaste du sett, eller att det inte räcker till. Jag inser att mycket av saknaden av tillit beror inte bara på dina misstag, utan mycket på hur jag ser mig själv. Eller oron att du inte vill visa hela världen att jag är din, att du inte är stolt över det, allt det där ligger mycket i mina egna händer, men det väldigt få människor förstår är att sådant går att fixa, om man bara hjälper till lite.. Att man som den andra kan göra en viss del för att oron ska bli mindre. Jag önskar ofta att jag inte tänkte så mycket, utan bara kunde slappna av och va.. När kommer jag komma dit? Skitsam. Jag måste slockna nu. God natt!

"det är dags att älska sig själv lite mer"

Mina sista ord från föregående blogginlägg ekar i skallen på mig.
Gör jag det just nu? Gör jag mig själv en björntjänst, eller kommer det här göra mig lyckligast i det långa loppet?
I min skalle snurrar just nu tankar som gör mig både smått lycklig, men även vettskrämd samtidigt.
Varför kan man inte både ha kakan och äta den? Den vore det absoluta. Men så funkar inte livet. Man måste alltid välja.
Det är därför jag alltid trivs bäst där människor väljer åt mig, eller istället för mig. Om det ändå alltid kunde vara så.
Att inte veta vart man går härifrån är frustrerande, hjärnan går ständigt på högvarv och jag ångrar att jag inte drog och tränade tidigare ikväll.
Men får göra det imorgon, måste göra det imorgon. Måste hitta ett sätt jag kan lyssna på musik samtidigt. Min feta klumpiga iphone gör det inte enkelt, men jag ska nog klura ut det. Någon billig mp3 nu på efternyårs-rean borde jag väl ändå hitta?
Att ta lite avstånd, är det rätt val? Eller är det bättre om man kämpar, in i det sista? Frågan är då, vad blir det sista?

Jag vet inte vad jag vill, och jag skulle ge allt jag kunde för att veta vad som är bäst, och vad som känns bäst.
Allting återstår att se. Imorgon tänker jag powerwalka på det där jävla löpbandet. Och jag tänker göra samma sak på lördag förmiddag och måndag eftermiddag. Som sagt, det är dags att älska sig själv lite mer. Glöm inte det älskade vän..



Olagligt snygga. Längtar.

Hungrig.

Det är jag, ganska så rejält också. Kan detta bero på att jag inte ätit en hel måltid på 24 timmar nu? Jag skulle kunna tänka mig att det beror på det.
Men det är inte så konstigt att jag inte gjort det. Mycket som händer nu, och för de mesta ligger jag i sängen och försöker att andas och leva. Så roligt är mitt liv just nu.
Men det blir så, det blir så när man får bevisat för sig hur lite man är värd, det blir så när man blir trampad på och blir behandlad som skit, när den enda människa man gör allting för ljuger och sviker, och krossar en. Då blir det enkelt att man tappar orken för tillfället.
När den människa man gett sitt liv för bryter löften, och gör samma misstag om och om och om igen, då blir man lätt trött på livet. Då känner man sig som en idiot, för att man uppoffrade så mycket. För att man gav så mycket.
Och vad har jag nu? Ingenting. För jag gav så mycket att jag förlorade så mycket.

Men det kan vara dags att dra sig upp ur sängen, kanske äta lite innan jag dör. Sen ska jag faktiskt rycka upp mig, städa lägenheten och gör fint. Och ikväll ska jag få träffa min bästa vän. Det var ett bra tag sen jag gjorde det. Så jag har saknat henne, och i ett läge som detta så behöver jag henne.

Jag kan erkänna mig själv nerslagen och utslagen, men det gör de bara bra. För nu ska jag på något sätt lyckas ta mig upp också. Botten är långt ifrån en trevlig plats att vistas på. MEN det kan inte bli sämre än såhär.
Det är dags att älska sig själv lite mer.

Love, M.


Fevvaaaahh

Hej hopp nu har jag i princip kört en all nighter utan min vilja, låg o frös o skakade som en idiot i två timmar, sen mina vänner tog jag på mig massa kläder, plus morgonrocken la mig precis bredvid elementet under mitt tjocka täcke, fötterna mot elementet o luvan från morgonrocken på huvudet så behöll jag all värme i kroppen. Har spytt fyra gånger men nu mår jag bättre, börjar svettas ur all feber i kroppen. Jätteskönt faktiskt! Frågan nu är om jag ska gå all in o åka till jobbet eller stanna hemma o vila.. Har inte så mycket styrka i kroppen men tinis är redan sjuk o då sitter andrea i skiten.. Fan ska man göra? Iom att jag jobbar med mat lite iaf så kan de vara farligt om det är något smittsamt. Jag fattar inte vart de kom från, vid 8 mådde jag bra o var ute o åkte påspulka, vid 1 ligger jag och skakar som en idiot.. Min kropp är inte ok, hur kan de alltid komma som en överraskning? Bajskropp. Nu ska jag försöka att kanske somna lite, kl är framför allt sex. God morgon och god natt!

Hej mensvärk.

Sådär nu har jag skrivit upp vilket datum jag fick min mens i januari, jag glömmer alltid det där trots att det är ganska viktigt. Nu sitter jag på tåget in till stan efter att ha spenderat dagen hemma kramandes en varm kudde eller liggandes i badet mördande mina äggstockar. Trevlig info va? Smärtan släppte så jag beslutade mig för att jag skulle orka möta upp min bror men självklart har jag ont igen, skitsamma han är framme kl 7 ska möta upp jocke först o hänga innan bror kommer. Har även tvingat honom att påpeka hur fin jag är trots att jag inte riktigt ser helt normal ut. Fula kläder o sminket gör att jag ser ut som en crackpundare, men min pv är ändå illa tvungen att säga att jag är fin, för idag har jag mens och då ska jag bli behandlad som en liten prinsessa annars kan jag råka mörda någon. Nu är jag snart framme i stan, ska försöka vara söt mot min älskling o kanske köpa snus nu :) Där marie, nu är det din tur att uppdatera ;) och tack för idag my love! M.

Att vara ledig.

Jovisst är det fruktansvärt skönt men samtidigt så förbannat tråkigt. Jag har inte gjort något sen jag gick upp idag, eller Iofs har spenderat lite tid i tel med Elma :) var ett tag sen man hörde hennes röst, så vi tog ett tjejsnack på sköna 40 min. Men står ändå lika förvirrad kvar på samma ställe som innan. Segt. Melesch ringde nyss, hon är väl här om en halvtimma eller så. Då tänkte jag att jag skulle ta o bli randig i huvudet, kan bli snyggt men kan också bli otroligt jävla misslyckat. Vi får hålla tummarna helt enkelt :) Hur lång tid tar det att bygga upp ett förtroende? Varför ska det vara en sån kamp med tilliten för en annan människa? Varför är mänskligheten så fucked up? Vad kan man göra för att klara av att lita på någon trots de tusen lögner man hört innan. Kommer man någonsin klara av att lita på någon som har ljugit för en? Det finns en person som jag behöver just nu, och hans råd är ja ganska så omöjliga att få. Vet inte riktigt hur jag ska göra. En möjlig överreaktion men med tanke på omständigheterna så är den väl inte så förvånande? Nej, skulle inte tro det. Jag behöver dig så mycket att det gör ont just nu. Att bara få lyssna på dina åsikter hade gjort allt idag. Jag hatar det här och skulle ge allt för att det inte skulle vara såhär. Jag saknar dig så det gör ont. Och ditt fula skratt också.

självklart.

orkar inte.
kan man skära ut vissa delar ur hjärnan för att slippa tänka vissa tankar?

hepp nu ska jag laga pohovanu piletinu till mig själv och njuta av den. Hoppas den blir någorlunda lyckad.
wish me luck!
Ps: på söndag kommer bror, då blir jag lyckligast i världen. fan vad jag saknar honom konstant.
dumma avstånd.


2011.

Happ då var det ett helt nytt år och jag har inte bloggat sen förra året!
Trevligt det där.
Julafton och Nyårsafton vart väldigt trevligt.
Idag har man spenderat dagen i soffan, med film och hämtmat hela dagen. Inte orkat laga mat, plus att affärn var stängd så kunde man inte direkt köpa med mat hem som man kan laga.
Nu är jag dock nästan smått hungrig igen. Konstigt nog.
Det enda tråkiga med nyår var att jag började sakna min älskade underbara familj när min bror ringde och skulle önska gott nytt år och sen skickade vidare telefonen till hela min familj. Det gjorde lite ont i hjärtat, men jag hade kul ändå.
Var väl ca 4-5 månader sen jag fick gå ut och dansa av mig, och jävlas med människor som dansar roligt. Turkar är bästa dansmänniskorna som existerar!

Nej, nu bjuder jag på lite bilder från både jul & nyår.





















Började med powernap, middagen sög, joakim drog in magen och slog ut bröstkorgen, vi var sjukt snygga men lite suddiga, det dansades med många andra bekanta och släpptes loss på golden hits, j förstörde bilder, killarna var riktigt stiliga! Det var en liten nyårsresumée!
Gott nytt.

RSS 2.0