always on top of the world..

men ändå jävligt snygg... För två dagar sen. Definitivt inte idag.
Men hämtat E's födelsedagspresent idag, köpt nya fina tights, vart o kikat på golden hits united när de spela sin sista match, som de vann. Och absolut bästa idag var häng med karina i stan, vi käka gratislunch och vi hängde i affärer och avsluta dagen med fika och kaffe - jättegött kaffe också.

Men nu ska jag fixa något att fylla magsäcken med för den skriker efter maaaat.
Bjuder på en bild av lite piggare o fräshare melisa.

Och jag älskar dig så himla mycket min underbara onepiece. Vi ska leva tillsammans i resten av våra liv, lyckliga.
PUSS PÅ DIG!

Återigen på den här underbara nattliga tunnelbaneturen, är hemma om ca 10 min. Blir nog ganska snabb sängdags nu. Känner mig helt slut i lillkroppen.
Jobbet gick helt ok. Känns verkligen nu att jag behöver break från de här jobbet en lite längre period. Men vet ändå att inget kommer att ändra på sig, så därför skulle inte en break göra speciellt mycket skillnad heller.
Har rökt alldeles för mycket cigg idag också. En del ångest på det med. Behöver sluta igen. Måste sluta. Det behöver räcka nu. Jag kan bättre än såhär. Att smaka cigg i hela käften är inte min grej längre, vill inte heller längre.

Jag hoppas på en bra dag imorgon. Den behöver bli bra. Ska få umgås med fina människor då också så det borde bli en fin dag.
Varför glor folk på tunnelbanan? Vad fan är problemet? Har de aldrig sett en människa innan? Gud vad småsaker kan störa mig ibland, men människor måste lära sig att glo mindre.
Blähh på mänskligheten just idag.

Godnatt,
Mvh bitterfittan Melisa.

Idag är en såndär hemsk dag där jag hela natten och morgonen försökt övervinna en hemsk huvudvärk.
Igårkväll hade vi en mysig stund på en ny tapasbar som ligger lite mysigt gömd i stan. Det var goda tapas och soft ställe.
Vi bråka när vi kom hem. Allt bara gjorde en 180 graders vändning o hela dagen vändes upp och ner. Kanske därför jag har huvudvärk. Jag hatar sånt. Det händer så jävla sällan men är i de läget tusen gånger värre. Vill inte bråka. Hatar att bråka. I vissa lägen är vi så himla olika, hur ska man samarbeta om man är så olika?
Jag måste kanske sluta försöka analysera allting och sluta vilja veta allt eller sluta vilja försöka komma fram till något om allt? Vet inte. Känns som att jag vill veta för mycket. När lär man sig att prata liksom?

Jaja nu är jag på väg mot jobbet. lite sen är jag idag, men skitsamma. Idag får jag vara det - säger vi..

Hur svårt ska det vara att komma i sängs i tid? Ja visst kan de vara relativt svårt när man är hemma efter 22 och har saker att göra.. Men mycket är tidsfördriv man kan ta en annan dag också.
Imorgon MÅSTE vi träna. Annars går jag i taket av ångest snart. Lär lämna E sovandes om han inte går upp, för jag ska upp.
Men nu ska jag dock ner, ner i sömnens värld efter ett helt ok tisdag. Ska vara lite elak o be min pv antingen använda lurar eller välja filmen en annan kväll, får man göra så?

Mitt mål..

Spenderat halva dagen på kristinebergs ip och kollat på när massa män jagar en boll för att sparka in den i ett stort nät, med bra sällskap och allt som hör till!
Därefter hämta vi lillen och fick med oss sällskap hem, det gjordes tacos i multrasnabb fart - alla hjälptes åt och typ fyra röror senare var de klart (nu blev jag hungrig pga det) och vi kollade fotboll och snackade skit.
En helt okej dag i mitt liv! Sen bråkade min envisa pojkvän och en dag som jag trodde skulle sluta lika bra som den börja slutade mer sådär, och dessutom somnade jag ca 0,2 sekunder efter jag bloggat igår och glömde därför ställa larmet så var inte ute och joggade för en sov ju rätt gött till halv 10 typ.

Imorgon väntar en helt ny dag, kort arbetspass som jag hoppas jag pallar med då min hals och röst inte alls vill samspela med mig och resten av mitt liv just nu. Skit också.

Godnatt ihop m några bilder från idag.

Ska upp imorgon och jogga, no matter what.
Utöver det har jag haft en underbar dag som avslutades på ett väldigt bra sätt också. Bion var enligt mig bra, hostan är mindre bra.

Annars spenderar jag relativt mycket energi på att rejecta brain activity. Go away.
Nu ska jag somna. God natt världen..

https://cdn1.cdnme.se/cdn/9-2/943494/images/2012/pic_206021971.jpg" class="image">

Är ute atm, joggat någon / några(?) km - min nikeapp vill ej reagera hur mycket jag än rör mig, så jag joggar tills jag typ nästan vill dö sen går jag resten av vägen. Rätt skön känsla de här. De blir en sånhär kvällsjoggning minst en gång i veckan under denna sommar. Rena själen lite, vila hjärnan samtidigt som jag tänker på allt som finns runtomkring. Konstig men skön känsla. Är strax hemma.

Kvällens tanke är; do it with a heart wide open. Eller livets statement nr dos, efter nr uno som alltid kommer vara "sve je prolazno" , som det har hjälpt mig i mina svårare stunder.
Nu är de flesta svåra stunderna över, därför passar nr 2 bättre... Alltid göra allt med ett öppet hjärta, du vet aldrig hur saker kan förändra ditt liv. Har märkt att om man inte vågar så kan man lätt begå misstag som är svåra att ta tillbaka ett år senare liksom,. Man ska alltid lära sig.
Livet funkar sällan om man är rädd..

Idag är jag glad, dels för att jag får träffa mami om två veckor, SOM JAG HAR SAKNAT MASSOR MASSOR, skatten har trillat in på kontot, E's födelsedagspresent är i princip löst (varsågod o var nyfiken nu) så han hinner få den när vi förhoppningsvis firar han om ca 2 veckor, jag ska få äta sushi och jag är LEDIG LEDIG LEDIG den här helgen... Det om något ska bli skönt.
Nu sitter jag på tuben hem och det ska bli gött o komma hem, kanske tränar lite ikv? Var tre dagar sen sist.. Så har lite abstinens.

Med mycket kärlek, Melisa!
Såhär snäll är jag för övrigt.

Hej ångest, det var LÄNGE sen. Ge mig luft.

Uppenbarligen ser jag ut som en lodis idag, vadå är de inte snyggt att vara oduschad, osminkad, sneakers, luvtröja o skönjeans på sig? Va faan trodde ju jag att det var.
Fick tom komplimang att jag var snygg i luvtröja idag, kan kanske ha vart alkoholen..

Godnatt ny dag imorgon!! Puss

Idag har jag varit och fixat naglarna, så nu har jag långa riktigt fina kvinnonaglar. Saker som direkt blev tusen gånger svårare : skriva på mobilen, räkna pengar, skriva med penna(typ helt omöjligt!!) och jag är orolig för hur det kommer att bli när jag ska byta tampong om någon timma, ja varsågod för informationen.
Men jag känner mig faktiskt lite finare..

Annars har jag en halvdan dag, tankarna är återigen på fel håll och jag vill ersätta dem med hjälp av shopping, film, godis och världens skönaste bröstkorg men måste sitta här på jobbet som en idiot o inte göra något vettigt alls, men men bara att stå ut. Nu är det ju bara 7,5 tim kvar.

Med kärlek, M.

Idag är en såndär dag där största delen av hjärnan går på högvarv. Sitter och funderar på lycka över lag, trötthet och diverse annat. Pratade med mamma och hörde på hennes tjat om att jag ständigt ska göra saker, ständigt är på språng och att jag jobbar för mycket - hon är helt enkelt rädd för att jag så småningom ska gå i väggen.
Dock jobbar jag inte mer än någon annan, springer inte runt mer än någon annan, möjligtvis mindre. Men jag är konstant trött känns det som. Den här tröttheten tar över en stor del av mitt liv, vardagen blir lite mindre rolig och jag blir mindre rolig. Förvisso är mina rutiner något bättre än vad de var innan, nu är det mer sömn nattimmar och mindre dagtimmar - vilket självklart känns skönt. Men jag är rädd. Rädd för att tröttheten från förut ska komma tillbaka, tröttheten som fanns där för flera år sen. Allt som fanns innan det här, innan dig och innan mig. Det är nu på sistone som jag märker mer och mer vad som är "mig", man utvecklas ständigt som människa och självklart utvecklas man ihop med människorna i ens omgivning, man utvecklas tack vare dem - både på gott och ont.
Ibland är jag rädd att det för min del är på ont i vissa lägen. Att jag i vissa lägen inte ger mig själv allt som jag borde göra, men å andra sidan är inte lycka, lycka om man inte har någon att dela den med. Säg vad ni vill, men alla är fullt medvetna om hur mycket bättre allt i livet känns när man delar det med någon annan. Samtidigt, för att kunna dela allt med någon annan måste man även ge av sig självt, förlorar man då sig själv? Vad händer om rädslan kommer för att förlora sig själv? Eller när den kommer? Är det meningen att man ska förlora en bit av sig själv? Man ger ju faktiskt en bit av sig själv till någon annan när man väljer att dela allt med den personen - så enkel är väl logiken?
Jag blir ofta rädd att trots lyckan som finns i mitt liv idag, trots att jag älskar det som finns här och nu ska känna att jag förlorar mig själv. Hur lyckas man övertyga den rädslan att du inte förlorar, utan du får faktiskt något i utbyte också?
Energi, energi och ännu mera energi. Jag tror att för att man inte ska känna någon förlust måste man omringa sig själv med människor som inte bara tar, utan även ger. Men det innebär att du också måste kunna ge energi. Jag är så himla rädd för att ta energi från dem jag har runt mig. Det senaste halvåret har det varit väldigt låg energi från mig, därför är jag så himla rädd att jag ska komma dit, och speciellt all energi jag slukade för flera år sen tillbaka.
Jag vet inte, jag är rätt duktig på att prata mycket strunt och prata mycket osammanhängande. Men kontentan av det hela är väl att jag är rädd, för allt som var förut och allt som är idag är så olika. Jag har aldrig förr gett så mycket och fått så mycket som nu, så det ger mig lite rädsla. Det sätter någon form av oro i min kropp att jag inte kan det här. Att jag inte är kapabel att ge såhär mycket av mig själv. Jag är rädd för att det vissa dagar skrämmer mig att ge bort till någon annan, när jag själv knappt hunnit njuta av det. Hur ska jag hunnit njuta av det? Jag var för upptagen med att konstant försöka leva när jag var yngre istället för att faktiskt tillåta mig själv att leva. Nu när jag verkligen lever livet på ett helt annat sätt så är det meningen att jag även ska dela med mig? Det skrämmer mig ibland... Jag är rädd att jag ska bli så trött att jag inte längre orkar dela eller få.
men samtidigt finns det inget annat här i världen som ger mig samma lycka som den jag har.
Att livet kan förändras så radikalt är så sjukt tycker jag, ibland handlar det om sekunder, ibland månader och ibland år.
Nu ska jag sluta skriva, nu ska jag försöka ge lite av mig själv till min andra hälft just för att jag får så mycket själv.

"det har varit ett nöje att titta på er två tillsammans"

Jag Melisa Demir har shoppingproblem, har inte heller någon lösning på detta problem. Vad ska jag ta till för metoder för att göra det bra? Denna månad har jag bara slängt iväg pengarna, nu står jag här med två veckor kvar till lön och är relativt fattig faktiskt. Ändå så vill jag köpa mig något nytt.
Funderar på hur jag ska lösa de här världsproblemet, börja med att lämna kortet hemma möjligtvis? Ta med mig lite pengar varje gång jag lämnar huset så jag inte har tillgång till alla mina pengar? Eller var är lösningen i det här fallet?
Hjälp?