mycketmanintevet.

såg precis en massa bilder på gammal tid. då allt var som de skulle vara. då allt var mer än bara minnen som det är idag. då allt kändes starkt.
som här om kvällen, då min vän sa till mig att fan vad tråkigt det är att inte vara kär. och det är en känsla man alltid saknar, för grejen är det finns sällan något starkare man kan känna än det. att verkligen tycka om någon, att verkligen njuta av att bara titta på den personen, att le av bara tanken på personen - för hur klyschigt det än är så är det ju så, man ler när man tänker på personen man är kär i, att nästan ha ont i kroppen när man varit ifrån personen lite för länge, att det gör ont i varenda cm av kroppen när man blir krossad, men man känner att man lever. man känner så starkt att man lever.
det bästa som finns är att vara kär i någon som man har där, som man kan titta på, känna på, andas med, sova med, men någon som inte krossar en, någon som inte sviker en, någon som inte ger en den känslan man inte kan leva med, någon som får en att dra sig tillbaka såpass mycket att man knappt vågar gå fram till en okänd människa på gatan och fråga vad klockan är.
ibland saknar jag det. ibland önskar jag nästan att jag kände det igen. varje dag önskade jag att du en dag skulle sluta.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0