always on top of the world..

 

 

Den här bittra söndagen har mest spenderats i trötthetens tecken. Bortsett från gympasset vi var på i förmiddags. Kom upp i någorlunda tid (10.00) och gick och gymmade vid 11.30 - helt ok.

Har dock varit astrött mest hela dagen, lagat långkok (typ), skulle prova på en maträtt jennifer & niklas bjöd på i måndags, men den blev dessvärre inte riktigt lika lyckad som hennes, får ha överseende hon är ändå kock och det var en maträtt från hennes hemland (I think?), så med det i åtanke var det faktiskt helt ok.

 

Nu ska jag strax lägga mig i sängen och läsa lite plugg. Hoppas jag inte somnar mitt i bara. Insåg nu att jag borde börjat läsa i torsdags. Har en hel del att läsa. Bara en av böckerna ligger på runt 100 sidor. Sen är det två andra böcker till så ja, räkna ut det själva.

 

Känns faktiskt ganska skönt att ännu en vecka har passerat, en skön vecka. Har hunnit iväg till gymmet hela fem gånger sen förra veckan i lördags. Så, mitt nya liv är på god väg, åtminstone åt rätt håll för en gångs skull. Dock skulle jag döda för ännu en colaburk ikväll men detta får duga för denna vecka. Nöjd och belåten är jag med denna vecka.

Den kommande ska bli tusen gånger bättre för då får jag träffa my soulsister märy the one. Vilket ska bli awesomeness på hög nivå.

 

Godnatt älskade vänner,

 

 

Men inte nog med det så stöter självklart jag på hinder i utbildningen, nu visar det sig att man ska redan ha valt handledare och ämne till sin C-uppsats, trots att man ännu inte ska börja skriva på den? För mig är det väldigt underligt. Inte nog med det. Eftersom jag till en början blev antagen till helt fel kurser (skolans fel) så har allt gått väldigt sent för mig. Vilket inneburit att jag endast fått ta del av den kurs där det funnits mest plats, vilket var en litteraturkurs - något som jag möjligtvis är sämst på MEN problemet här är då att det inte finns några handledare om man ska skriva en litterär C-uppsats, så det kan man inte göra - men kursen ska helst vara något som handlar om det man tänker skriva om i sin C-uppsats? Det är så förvirrande. Det är så fel som det bara kan bli. Jag vet inte exakt hur jag ska lyckas ta mig ur detta, men får se om Camilla Gamrell can do magic or not.. Men vad ska jag skriva om? Vad vill jag skriva om? Det kommer isf vara något om English language education - något som säger mig nada. Bör det vara så efter 2 års studier? Allt detta är så förvirrande.

 

Nu ska jag dock släppa det och synda lite. Snart kommer nog E hem med lite cola och vaniljkesella till mig som jag ska avnjuta till en film (om jag hittar någon film). Är så trött och öm i kroppen efter dagens träning att jag knappt orkar tänka at the moment. Vilket i sig är väldigt skönt. Men kommer bli tufft på zumban imorgon.

 

Idag har jag en sådan dag där ångesten är upp över öronen och den kontrollbehoviga och perfektionisten inom mig skriker av rädsla.

Jag må vara en person som oftast är överallt, oftast har en smula för mycket energi, ofta är säker på min sak och kämpar för min sak - trots att det kanske inte alltid i alla lägen är rätt sak. När det dyker upp en dag som denna, då min framtid redan var planerad, då allt var så säkert och jag var så säker på min sak, då jag hade kontroll tas ifrån mig och jag står här i enorm ovisshet om jag vill, vart jag vill, vem jag är? Vad tycker jag om? Vad tycker jag inte om? Då får jag panik. Jag gillar inte det här som så många andra tycker om, överraskningar är bland det jobbigaste jag vet, trots att det är roligt att bli överraskad så är jag helst på det torra och har mitt avklarat - hur tråkig är inte jag på en skala från ett till tio? Men att veta lugnar den oroliga själ som finns inom mig. Den som är rädd för att livet ska försvinna och jag inte ha gjort något som jag tycker om, inte hittat vad jag tycker om, inte levt utifrån vad jag vill göra. Samtidigt så finns en annan röst som skriker: det är mitt i livet du är, det här och nu, njut, ta vara på det, älska det och gör exakt vad du vill du har all tid i världen.. Men tänk om man inte har det? Tänk om jag lever efter den andra rösten och gör vad jag känner för och förlitar mig på att jag har all tid i världen, så står man där 40 bast och har inte gjort det man velat i livet och möjligheterna för att göra det finns fortfarande kvar, men inte orken, inte livsglädjen och inte den Melisa som finns NU. Jag är så jävla rädd för att komma dit. Vara 40 och ha spenderat mitt liv med skitjobb som inte gör mig lycklig. Men då är väl frågan; vad gör mig lycklig? Jag vet inte. Jag var så säker på min sak, jag visste vad som gjorde mig lycklig. Men det gör mig inte lycklig längre. Kräver jag för mycket av livet? Vill jag ha för mycket utav det?

Jag ser femhundra personer som idag examinerar ut som lärare, socionomer, sköterskor etc etc och vill bara skrika högt. Fråga dom; hur visste du vad du ville? Hur kan du vara så säker? Ifrågasätter du aldrig det du vill? Vill du spendera ditt liv med att ta hand om andra människor och alltid ha dig själv i andra hand?

Är jag den enda som ifrågasätter varenda val jag tar? Jag både hatar och älskar det. De små valen i livet, de som inte förändrar hela min framtid, de kan jag alltid komma fram till vad som är bäst för mig. Men i stora valen i livet så har jag faktiskt ingen jävla aning och jag känner för att skjuta mig själv. Hur ska jag någonsin veta? När vet man?

Jag söker utbildningar, jag frågar folk vad för jobb passar mig, vad kan jag göra av mitt liv. Ingen vet. Hur ska dom veta, om inte ens jag vet. "Gör det som du tycker är bäst" MEN OM JAG INTE VET VAD JAG TYCKER ÄR BÄST?

I såna här lägen önskar jag att ett roligt jobb landade i knät på mig. Något som aldrig händer i verkligheten typ, men ändå. Något som gör att jag inte måste ta ett beslut jag är osäker på. För det är ändå det värsta jag vet; att ta beslut jag inte är säker på. Hur vet man att man gör rätt?

Hur som haver, nyårsafton i år var betydligt mycket lugnare än förra året, å andra sidan jobbade jag förra så nu är det två år i rad som jag inte riktigt firat som vanligt, i år, 2013, får vi se hur lugnt eller inte lugnt det blir.

Jag har tankar om nyårsafton på en strand i Karribien, Thailand, Eller Sydamerika. Något gött och varmt land hur som helst. Men sen har jag många tankar och noll pengar att röra mig med. Så får lite se hur jag gör och vad jag gör för att lösa denna situation.

Just nu försöker jag lösa min studiesituation så gott som möjligt. Börjat hata SU lite mer och mer för var dag som går. Allt är så förvirrande.

 

2013 i sig har annars börjat väldigt bra. Jag och mitt älskade hjärta valde väl lite att fira in det i ett annat land och en helt annan stad. I tisdags förra veckan begav vi oss till mitt älskade London. Vi kom hem sent lördagnatt. Så fyra nätter blev det i en helt underbar och egen stad. ALLT är så annorlunda där. Många saker är så mycket bättre där än här. Vi bodde på ett helt underbart hotell. Lägenhetshotell med allt som behövs. Riktigt fint ställe.
Vi spenderade våra 4,5 dagar på bästa möjliga sätt, så som vi oftast brukar göra när vi är utomlands - promenera genom halva staden. Första dagen vi kom dit, så bestämde vi oss för att gå till hotellet - vilket vi inte hade någon aning om hur eller vart vi skulle ta oss dit. Men ca 2-3 timmar senare var vi framme. Sen fortsatte det väl mest att vi åkte till ett ställe med tuben och gick runt i några (läs: ca 6-7) timmar där innan vi åkte hem igen..

 

Nu när vi är hemma igen och ett nytt år har börjat har vi även bestämt oss för ungefär samma nyårslöfte som alla andra; ta hand om oss själva mer. träna mer, äta bättre osv osv.

Mina största löften är väl mestadel att inte dricka cola dagligen, äta choklad, godis osv osv dagligen, och gå ner x antal kilo. Har väl inte riktigt förstått att man kan gå upp av att äta för mycket mat, men snälla hur man kan låta bli när ens sinnen för mat har vidgats gånger tusen? Åh vad jag älskar att han är kock.

En annan absolut bra sak med 2013 är att VI startar det bra. Starkt och undebart.

 

Nu ska jag sluta skriva, halta iväg och städa lägenheten och fixa fint innan mitt hjärta kommer hem med lillgrabben och hans föräldrar. Familjemiddag ftw. Ska försöka övervinna min nervositet också, för på onsdag ska jag provjobba på ett nytt jobb. Gud är så jävla glad i detta exakt NU. Har även hittat min och E's framtida bröllopslåt.