jag hatar

att du känner mig bäst av alla.
att du vet vad du ska säga, men alltid säger det när det är försent.
att du gör vad jag vill att du ska göra, när det är försent.
vart fanns du då? vart fanns allt det som jag behövde då? 

hjärnan går på högvarv och hjärtat slår hårdare än det ska. nu ska jag återvända till sängen och sova någon timma innan bästis beger sig hitåt för att hålla mig sällskap. hon har ett mission hon ska slutföra ikväll, säger hon. jag å andra sidan tror inte att det kommer gå så bra med det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0