Hungrig.
Det är jag, ganska så rejält också. Kan detta bero på att jag inte ätit en hel måltid på 24 timmar nu? Jag skulle kunna tänka mig att det beror på det.
Men det är inte så konstigt att jag inte gjort det. Mycket som händer nu, och för de mesta ligger jag i sängen och försöker att andas och leva. Så roligt är mitt liv just nu.
Men det blir så, det blir så när man får bevisat för sig hur lite man är värd, det blir så när man blir trampad på och blir behandlad som skit, när den enda människa man gör allting för ljuger och sviker, och krossar en. Då blir det enkelt att man tappar orken för tillfället.
När den människa man gett sitt liv för bryter löften, och gör samma misstag om och om och om igen, då blir man lätt trött på livet. Då känner man sig som en idiot, för att man uppoffrade så mycket. För att man gav så mycket.
Och vad har jag nu? Ingenting. För jag gav så mycket att jag förlorade så mycket.
Men det kan vara dags att dra sig upp ur sängen, kanske äta lite innan jag dör. Sen ska jag faktiskt rycka upp mig, städa lägenheten och gör fint. Och ikväll ska jag få träffa min bästa vän. Det var ett bra tag sen jag gjorde det. Så jag har saknat henne, och i ett läge som detta så behöver jag henne.
Jag kan erkänna mig själv nerslagen och utslagen, men det gör de bara bra. För nu ska jag på något sätt lyckas ta mig upp också. Botten är långt ifrån en trevlig plats att vistas på. MEN det kan inte bli sämre än såhär.
Det är dags att älska sig själv lite mer.
Love, M.
Men det är inte så konstigt att jag inte gjort det. Mycket som händer nu, och för de mesta ligger jag i sängen och försöker att andas och leva. Så roligt är mitt liv just nu.
Men det blir så, det blir så när man får bevisat för sig hur lite man är värd, det blir så när man blir trampad på och blir behandlad som skit, när den enda människa man gör allting för ljuger och sviker, och krossar en. Då blir det enkelt att man tappar orken för tillfället.
När den människa man gett sitt liv för bryter löften, och gör samma misstag om och om och om igen, då blir man lätt trött på livet. Då känner man sig som en idiot, för att man uppoffrade så mycket. För att man gav så mycket.
Och vad har jag nu? Ingenting. För jag gav så mycket att jag förlorade så mycket.
Men det kan vara dags att dra sig upp ur sängen, kanske äta lite innan jag dör. Sen ska jag faktiskt rycka upp mig, städa lägenheten och gör fint. Och ikväll ska jag få träffa min bästa vän. Det var ett bra tag sen jag gjorde det. Så jag har saknat henne, och i ett läge som detta så behöver jag henne.
Jag kan erkänna mig själv nerslagen och utslagen, men det gör de bara bra. För nu ska jag på något sätt lyckas ta mig upp också. Botten är långt ifrån en trevlig plats att vistas på. MEN det kan inte bli sämre än såhär.
Det är dags att älska sig själv lite mer.
Love, M.
Kommentarer
Trackback
