life ain't always what it seems to be.
ibland så känner jag mig som en vägg, saker bara studsar ifrån mig som om de vore ingenting. Men ingen såndär betong vägg, för ibland om man tar i riktigt riktigt mycket så kan man slå hål i väggen. Och ibland händer även det. men oftast så studsar saker bara av mig. ibland är det jävligt skönt, men ibland ifrågasätter jag mig själv och mina egna tankar. Om det ändå bara försvinner så kanske det inte alls finns där? Eller? Men om det ibland sätter sina spår när det slår hål i väggen, då borde det ju finnas där?
Det värsta är att jag inte har någon aning. att jag inte vet exakt vad det är som har gjort att jag utvecklat den här formen av ignoration. att vara som en vägg, att inte alltid ta åt sig, att inte alltid känna allting. är det ens konstigt efter allt? Eller är det fullt förståeligt att det kan vara så efter allt? Det är aldrig så att jag inte vet vad jag vill, jag vet alltid, jag bara ifrågasätter mitt engagemang i de hela eftersom det inte alltid känns. Men ska saker alltid kännas?
Nu ska jag stänga den alldeles för stora väskan, ut och kvittra med fåglarna och inte njuta av solen för den har gått o gömt sig. Skulle egentligen varit framme hos mamma om ca 3 timmar (dvs om jag inte hade träffat E) , men nu blir det istället vid 7 ikväll. Allt blir nästan aldrig som man planerat.
och fanfanfan. jag måste ta tag i allt nu. jag måste verkligen göra det nu. det har gått två dagar utan ett enda ord. de känns inte rätt. jag är dock för feg. jag vågar inte vara elak, speciellt inte efter att ha fått en så sjukt bra bemötning varenda gång. jag vill bara vara en dålig person och låta allting rinna ut i sanden. och det kan tyvärr sluta med att jag sjunker så lågt.. vi får se.
Det värsta är att jag inte har någon aning. att jag inte vet exakt vad det är som har gjort att jag utvecklat den här formen av ignoration. att vara som en vägg, att inte alltid ta åt sig, att inte alltid känna allting. är det ens konstigt efter allt? Eller är det fullt förståeligt att det kan vara så efter allt? Det är aldrig så att jag inte vet vad jag vill, jag vet alltid, jag bara ifrågasätter mitt engagemang i de hela eftersom det inte alltid känns. Men ska saker alltid kännas?
Nu ska jag stänga den alldeles för stora väskan, ut och kvittra med fåglarna och inte njuta av solen för den har gått o gömt sig. Skulle egentligen varit framme hos mamma om ca 3 timmar (dvs om jag inte hade träffat E) , men nu blir det istället vid 7 ikväll. Allt blir nästan aldrig som man planerat.
och fanfanfan. jag måste ta tag i allt nu. jag måste verkligen göra det nu. det har gått två dagar utan ett enda ord. de känns inte rätt. jag är dock för feg. jag vågar inte vara elak, speciellt inte efter att ha fått en så sjukt bra bemötning varenda gång. jag vill bara vara en dålig person och låta allting rinna ut i sanden. och det kan tyvärr sluta med att jag sjunker så lågt.. vi får se.
Kommentarer
Trackback
