always on top of the world..

"sverige mycket kallt"
"e jag lskar inte arabiska"
Nu är jag hemma efter en jävligt skön och trevlig jobbkväll samt en liten afterwork, så att säga.
Precis käkat upp en halv av mr dounats, dounats och är lite smått illamående. Men var hungrig och orkade inte direkt ställa mig och tillaga något ätvänligt när jag klev innanför dörren för 30 minuter sen. Är jävligt trött, men ska lägga mig och glo på senaste avsnittet av bbt (min egna förkortning av big bang theory) och sen somna jävligt gött.
Det gick sådär med att komma hem, tjejerna och jag var sugna på något trevligt efter solidaritet, men alla människor låg och sov, kul kille liksom. Så vi begav oss mot tågen, jag missade mitt med ungefär 90 sekunder och var så dåligt kissenödig att jag var tvungen att släppa ut det på perrongen. När jag sen satt mig ner kommer Frank.. Han hade inte bott i sverige så länge och var fruktansvärt dålig på svenska. Varför jag gjort bi tjockare där uppe är för att han betonade bi när han sa arabiska, han betonade helt fel saker på varenda ord han sa. Han var frisör och klippte många bosnier tydligen. Sen gav han mig en komplimang genom att säga "bosnia tjej alltid fin", gulligt att han ansträngde sig så mycket. Efter några om och men så kom de fram att han också bor i flempan, vilket skulle innebära att jag nu skulle vara tvungen att spendera 30 minuter med en libanes som heter Frank. Och jag var inte speciellt taggad på att försöka förstå vad en människa som knappt kan prata svenska försöker säga mig, men jag var illa tvungen och ville inte vara elak. Tror dessutom stackarn tog ciggen jag bjöd på bara för att verka cool inför mig.

Imorgon är det inflyttningsfest i väsby, längtar lite efter att få träffa alla gamla arbetskollegor, för varenda jävel lär ju vara där - helt jävla asunderbart. Enda jobbiga är att våra fester brukar urarta och alla är till slut dyngraka.. Får se vad som sker, just nu är jag sugen på en riktigt hård fylla, men det känns som att jag kommer vilja hinna med sista tåget hem och däcka i min egna säng imorgonkväll. Vi får se då.
Inatt sover jag ensam. Vilket är jävligt irriterande då jag faktiskt kunde fått med mig trevligt sällskap hem om min plastbror hade svarat när jag ringde så jag visste om han var hemma och sov eller inte. Men nu blev de ju fan inte så. Dumma oscar!
Nu väntar BBT och sova. Och fan vad kul vi hade på jobbet, jävlades med allt och alla och busbecca är en duracellkanin efter 3 st burn, roligaste som finns. Önskar jag kunde bjuda på en trevlig bild, men är lite usel på det här med att fota vid rätt tillfällen.
Godnatt världen.

jag bjuder på en annan bild, från en annan gammal fest med f.d arbetskollegorna, sommaren 2009.

Jag hade precis skrivit ett utförligt inlägg angående den tillfälliga statusen men så försvann självklart allt. Eftersom jag skriver från mobil tänkte jag göra en förkortad version av de hela. Oscar snarkar i rummet bredvid, joakim mumlar för sig själv i sängen bredvid, och jag fiser men trivs i lukten trots den är en liten del av anledning till varför jag inte kan somna just nu. God natt.

Eller inte så är jag vaken ännu en natt. Förstår inte riktigt varför jag fortfarande är vaken just nu dock, sov så dåligt natten till idag plus att jag var drottning i trötthetens land tidigare ikväll. Men nu ligger jag här och kan ännu en gång inte somnna. Jättetrevligt. Har precis kollat färdigt på ps: i love you, och vem gråter inte till den filmen? Inte bara för att han dör men även att han är så snygg att man börjar gråta, typ. Sen kanske det också beror på alla fina brev... Jag vill också ha sånt när jag dör. Okej, nu hände en läskig sak... Deja vu på hög nivå, hur gammal är filmen? Läskig känsla.. Aja, ska väl återvända till att fortsätta göra ingenting, det känns verkligen väldigt givande. Helt underbart om jag ska vara helt ärlig. Och ps: jag skriver från min nya mobil. Natti.

Nu sitter jag på tåget hem och bloggar, för vet ni vad jag kom på? Att när J lånade min väska, så la han även ner sitt mobila bredband där, och vet ni vad jag hade i väskan när jag kom hem till mor och sefik? Jo hans mobila bredband. Så nu, istället för att göra något vettigt som plugga de typ två timmarna jag kunnat ha igång datorn har jag bara hängt på facebook, och läst bloggar. Iofs, det är 40 minuter kvar av de två timmarna jag ska ha haft.
Innan jag insåg att jag faktiskt hade med mig det mobila bredbandet så har jag försökt sova, och även lyssnat på ungen i sätet bredvid (typ) när hon gapar och skriker, och hennes älskade whitetrash mor som säger "jag orkar inte längre, jag orkar inte längre" Trevligt det där.
Jag är dessutom den enda människan som tar för mig lite för mycket här, jag har två säten för mig själv. Fruktansvärt skönt. Kan jag sträcka ut benen när jag vill, och sova lite kanske också.
Fan vilka fula människor det finns här i världen.. Det är hemskt egentligen.

Ja, jag är måttligt road. Sjukt uttråkad om jag ska vara helt ärlig, funderar på att gå och köpa typ en macka bara för att jag ska ha något att göra. Men det känns onödigt att slösa pengar. Speciellt när jag är sjukt sugen på att kunna käka sushi när jag kommer hem, och jag inte riktigt vet om jag har pengar till sushi.. Hmpf, fan för försvunnen internetdosa.
Nu går jag och köper en macka.
Kärlek.

jag har packat, men jag har inte pluggat. fast jag har skrivit, skrivit i den privata delen av min dagbok, den man skriver i för hand. och jag har lyssnat på musik, fruktansvärt mycket musik. musik precis exakt hela tiden faktiskt.
Kul att det precis lät som att det var en mus under sängen/andra sidan av väggen, kommer mycket våga somna nu. Gick precis och tände. Fan också. Jag hatar hus.
Vad jag inte gjort är pluggat.. Vilket hade varit betydligt mycket smartare än att bara hänga vid datorn och göra typ ingenting.
Men nu ska jag krama kudden som igår och försöka sova, antingen med lampan tänd, eller fortsätta knacka på väggen. För musen slutade låta då. Det var snällt, är det inte lika uppenbart att han/hon är där. Då kan jag somna lite lättare.

Strah me da te volim kao prije..

Okej, nu har jag spenderat ungefär 10 kvällar med att sitta inomhus och umgås med familjen. 10 kvällar. Om vi bortser från födelsedagsfesten i lördags, men det är svårt att se det som någon hejdundrans kväll då festen hölls hemma hos min moster, med en stor del av gästerna som min familj - eller väldigt nära vänner till familjen. Därför håller jag på att bli något galen just nu!
Inte träffat människor av annat slag än familjen, och bönder. Ja bönder. Idag besökte vi lidköping, och  majoriteten av människorna där är på ett visst sätt. Man ser inte det när man själv är en del av det, men om man sitter ner och betraktar dem från sidan, ja då ser man allt det där. Om man lyssnar på dom, ja då hör man allt det där. Och nej, jag drar inte alla över en kam, men majoriteten som sagt.
Och så inser jag, fan för två år sen bodde jag själv här, och jag blir så lycklig av tanken att jag inte är kvar. Att jag inte tillhör lidköping längre, och att det var så fel för mig även för 2 och för 3 år sen. Förlåt, men det är lite hemskt, hur människorna är, och hur människorna talar.
Ja, läs min senaste facebookuppdatering, en riktig jävla västgötsk uppdatering. Någon som känner av ironin i de hela? Att jag gör narr av det hela? Det är fruktansvärt.. Gulligt på vissa, ja - men hemskt på så många andra. Någon som faktiskt kommer undan med att vara gullig med det är J's pappa. Och det är enbart för jag inte förstår ett ord av vad den mannen säger, plus att han pratar genom mustaschen.
Men nej, nu behöver jag något annat. Något långt från det här. Imorgon kl 5 är jag i sthlm igen, och jag längtar tills jag sätter min fot på t-centralen igen och andas in miljön där, andas in det äckliga, och det stressade, och det onda och det underbara. Ska bli så jävla skönt att se människor också. En väldigt trevlig syn faktiskt!
Sen måste jag göra något. Måste hitta en partner in crime till en utgång på måndagkväll. Måste gå ut och dansa. Och klä upp mig, och sminka mig, och se människor, och kanske tom bli full.
Orkar inte deppa längre, orkar inte intesova pga annat än utgång längre, orkar inte tänka längre, orkar inte anstränga hjärnan, orkar inte överbelasta hjärnan, jag orkar helt enkelt inte längre. Måndagkväll ska därför rädda mig och mitt skinn. Ska dansa så skorna ryker av fötterna på mig, och jag ska njuta av det så mycket som jag bara kan. Och komma ihåg att jag aldrig någonsin vill leva så som jag gjort innan..

Nu ska jag packa, och möjligtvis tom gå igenom böckerna och kanske plugga något. Det vore alltid något bra iaf!
Love.


Måttligt road i bilen idag...

Såhär ser jag ut egentligen..

Fyfan vilken äcklig fotsvett man får av innetofflorna mami & sefik har här hemma..

Prati to i bit ce bolje.
Nu ska jag egentligen sitta och plugga, och jag har slagit upp böckerna och tagit upp filerna på datorn så jag kan börja skriva. Men varken hjärnan eller händerna vill fungera i Brown-anda som dem bör. Jag läser texten i boken, men vet inte vad jag läst, hur ska jag då hitta en vettig förklarning till varför det är viktigt med hörförståelser? Eller skrivförståelser? Eller muntliga? Eller något alls. Jag vill sitta fast i böckerna, jag vill fokusera på det jag verkligen vill, och jag vill mest av allt bli klar. Kunna det här, klara av det här, njuta av det här. Men det går inte. Jag sätter stop för mig själv och jag är så fullt medveten om det.
Jag har varit vaken i några timmar nu och inte gjort något annat än tömt diskmaskinen, rökt två cigg, käkat två bullar och druckit upp ett glas cola. Effektiv dag.
Det enda mina tankar lutar på är vad fan jag ska göra, vilket val som är bäst. Eller vad har jag för val? Jag har inga stora val. Antingen all in eller inte all in. Antingen riva den där jävla muren och bara ännu en gång utsätta mig själv för det som en gång i tiden var det bästa som fanns, men även det som kan skada mig mest. Eller bara skita i det. Bara låta det vara. Funkar det inte så funkar det inte. Hur många gånger måste en människa tänka "men den här gången bara" eller hoppas på att den här gången ska det bli bra, den här gången ska det funka. Hur länge ska hoppet hänga kvar innan man lyckas släppa taget?
Varför hänger vi upp oss på framtiden, varför bygger vi ens framtidar, varför försöker man ens? I dagens läge tror jag att det absolut bästa för mänskligheten hade varit en ovisshet, en ovisshet om hur morgondagen kommer se ut, en ovisshet om vart man kommer sluta upp, med vem man kommer sluta upp, att leva som att bara idag är viktig. Men det funkar inte riktigt så, för om du inte tänker på imorgon, så kanske du inte har något imorgon..
Jag vill fly. Jag vill börja om. Jag vill var 10e år bosätta mig på något annat ställe. Aldrig behöva anstränga mig för att behålla något, eller någon för den delen. Jag vill inte vara viktig i någons liv, jag vill inte att någon ska vara viktig i mitt liv. Jag vill så mycket, men helst av allt vill jag bara ha allting enkelt och okomplicerat. Jag vill vakna med ett leende på läpparna varje morgon, jag vill ha ett slag i bröstkorgen varje gång jag möter någons blick, jag vill tappa andan av allt det som kan vara bra. Jag vill kunna lyckas, men jag sätter krokben för mig själv,
gång på gång.
Kanske dags o sluta med det bara? Hur slutar man är frågan?

Nu ska jag och min förvirrade hjärna anstränga oss till max för att åtminstone slutföra ett arbete idag. Lyckas jag med det är jag nog bäst i världen ändå.
Love.


Ima nesto od srca do srca.

Egomelisa ler på många bilder från lördagen.

Idag är hjärnan inte med på bästa möjliga vis och jag sitter här i sängen hos mamma och är rejält förvirrad. Värmde dessutom bullarna alldeles för länge så de smakar ju röv och sen är jag onormalt trött också. Vill sova, men frågan är om jag kommer kunna somna. Eller kommer jag sitta här och lyssna igenom massa låtar jag har på datorn för o se vilken som känns rätt för just nu?
Jag ska ta mig en cigg nu och fundera på vad som är rätt just nu, på hur jag ska bli mindre förvirrad. Önskar någon kunde bara sätta sig med mig och få mig att se någon logik i det hela.
Nu; cigg.
hjälp

Idag har vi shoppat, och jag har fått / köpt mig en vinterjacka som är lila, av dun och blänker. Det är även en märkesjacka - se på fan. Det är faktiskt Calvin Klein, eller Stavas det Celvin Klein? Jag vet faktiskt inte. Men den är fin. Och jag trivs, även om det ser ut som att jag har bautarumpa i bak pga den lyfter upp sig lite så det ser kul ut. Men den är faktiskt jättevarm, och då är det ok att ha en fulsnygg lila jacka.
Och nej, jag vet, den ihop med chinos är inte världens sexigaste blandning. Men så är det.


Utöver det går resan strålande.. kan vi låtsas som iaf. Saker är som de är, men mycket är förändrats, och många munnar trivs med att prata, och ljuga, för deras egna skull.
Ikväll är vi hos kusin och hans fru, det har varit mysigt dock en stor jävla brödlimpa onödigt iom att vi ska bli hämtade 11 imorgonbitti och kom hit vid halv 9. Men för deras skull så får man offra sig lite. Dom är världens sötaste par, och jag tror dessutom dom är experter på hur man uppehåller ett förhållande. Se på paret som gör ALLT. De reser, de köper hus, de besöker familj, vänner och jobbar. De hinner, och de hittar på saker hela tiden. De lever ett bra liv. Jag avundas dom lite. Men samtidigt så är jag så glad för deras skull. Underbara kusin och världens bästa fru till fru har han.

Lillen, som är anledningen till varför hela jävla feta släkten har samlats, är fortfarande lika söt. Om inte sötare. Han säger mamma och pappa nu - fast på bosniska. Han kan gå några steg helt själv, och han kan göra high five och han kan säga vart pametna glava är, och han kan ta näsdukar från näsduksgrejen och torka sig på näsan när man säger " haj sami obrisi nos " ( översättning: sami torka bort snor från näsan ... typ )
Nu ska jag strax lägga mig, kanske glo på skins innan. Imorgon ska jag upp vid 10. Helt jävla underbart, snart hem till Sverige och skriva färdigt alla mina skolarbeten och hoppas på jag blir godkänd, annars får jag skaffa jobb, ganska så pronto dessutom.
Godnatt från Holland.

Jag önskar att jag kunde sluta vara arg på dig. jag önskar att min ilska kunde släppa taget om mig.. men samtidigt är min ilska min säkerhet. Den är min vägg mot det onda, mot tomma ord och brutna löften. Men mest av allt önskar jag att du klarar det. Att du bevisar det. När jag åker bort nu, så kommer jag veta med säkerhet hur det kommer att sluta.. Kl ringer halv 10 ungefär, så borde somna nu. Ögonen börjar värka så det betyder att sömnen är på ingång.. God natt. Love.

• ska man som tjej behöva köpa vanliga bh:ar och en "mensbh", för tuttarna blir nästan dubbelt så stora och ramlar ur precis alla bh:ar man äger, väldigt jobbigt när man städar.
• hur kan jag som ändå inte har killkort hår inte ha en enda toffs i lägenheten?
• att använda hörlurar som toffs funkar faktiskt helt ok, i 30 min ungefär.
• när kommer jag sluta vara lika klumpig som jag är? att stöka ner när man städar är inte helt kul.
• varför är mitt bajs J-format? (även dagens coolaste grej)
• varför behöver vi människor mat? tänk vad enkelt det hade varit att inte behöva äta var tredje timma.. jag är fortfarande hungrig.
• när ska jag orka ta tag i allt skolarbete på riktigt? Nu är det bara 2 veckor kvar ungefär.

ah sådär ser det ut nu ungefär. ska diska o laga lite mat nu, sen dra mig till jobbet. där väntar godis!
adjö.

Okej, dagens planer gick inte som de skulle. Jag kom upp till lunchen med världens bästa B, men sen när jag väl kom hem och skulle ta en powernap på 35 minuter innan tvättiden kom igång så gick det ganska så åt helvete. Vakna 15.50 och hade sovit mig genom mer än halva tiden.
Självklart var det helt normala drömmar med zombies och 7 pers som åker i en bil, som jag kör btw, som sen förvandlas till en motorcykel som får plats i en van som vi tvingar oss in i när vi ser en normal kille med en van. Helt normalt.
Någonstans mitt i försvann mina tights. Eller inte från lägenheten, men från min kropp. Jag har inget minne av att jag tog av dom, men dom var inte kvar på när jag vaknade. Vem tog av mig mina tights?
Nu ska jag försöka orka dammsuga och moppa köket/vardagsrummet, är så äckligt där inne att man inte ens vill gå in eller gå på golvet. Usch spy blä yuck. MEN jag orkar inte riktigt. Vill bara sova vidare, och inte behöva jobba utan sova till imorgon bitti och vakna upp pigg och trevlig då istället.
Men nu blir det inte riktigt så. Till råga på allt är jag hungrig också. Fan.

Trots en halv bra dag så kommer ångesten i magen fram om nätterna. Det finns så många saker som jag vill säga, men jag vet inte riktigt i vilket hörn jag ska börja.
Och jag vet, ännu en gång tom på ord. Men nu har det inte varit så mycket tom på ord som tom på tid. Fredagskvällen jobbade jag, somnade vid 6 på morgonen, vaknade strax innan 3 och åkte hemifrån med 17.14 tåget för att hinna till jobbet igen. Kändes sådär. Så jag spenderade hela fredagen med att gnälla. Förlåt Markus. Idag vaknade jag irriterad, arg och allt sånt där. ville inte gå upp ur sängen, så jag gjorde inte det. Åt en macka, laddade ner skins s1-4, gick tillbaka till sängen och halvsomnade innan jag ens hade hunnit börja ladda ner skins. Gick upp ur sängen vid 4 tiden ungefär.
Sen har jag spenderat i princip hela dagen i soffan, tittandes på tv och film och serier. Pratat med mami i tel och bestämt lite inför klädvalet till festen på lördagkväll. Sen fick jag en brilliant idé om att baka något, kanske kladdkaka tänkte jag - men j ville hellre ha chokladbollar, så 20 min innan affären stängde sprang vi dit och inhandlade det som behövdes, dvs allt. Gick fort som fan, och smeten var lite godare än vad bollarna blev.. Lite för mycket havregryn, men gott ändå. Sen blev de inte speciellt stora heller för den delen.
Därefter spenderade vi någon timma liggandes framför hans dator med God Fellas på skärmen, helt ok film. Little bit too much dock.
Imorgon har jag en fullspäckad dag, som börjar med lunch med världens bästa B igen :) Sen blir det tvätta och därefter jobb igen. Tydligen så blev det inte sista kvällen på vickan i måndags, helt ok för mig. Behöver pengarna. Plus tjänade ju in lite extra cash igår också. Men blir som sagt en hel del att fixa imorgon, vilket är väldigt ovanligt för min del, så som mitt liv sett ut den senaste veckan.
Nu ska jag, röksugen som jag tydligen är, dra en cigg på balkongen, borsta tänderna och sen hoppas på att jag lyckas somna snabbt. Klockan ringer 10.00 imorgon..
Förlåt för massa onödig jävla text. Väldigt ointressant.. Men har svårt för att få fram det viktiga för tillfället, det snurrar runt i skallen på mig och alla känslor får mig att balla ur.
God natt.

Det var ovanligt tyst när jag satt och rökte förut, man hörde inte ett ljud. Ingen bil som körde förbi, det blåste inte, och ingen av alla de grannar som finns omkring mig gjorde ett ljud ifrån sig. En trevlig, men samtidigt lite läskig känsla över hela situationen.. Vet att det varit tomt på ord, kunde inte sluta blogga för tre dagar sen, och nu helt plötsligt inget att säga på 47 timmar typ.. vi skulle kunna påstå att jag varit för upptagen med plugg, men jag har skrivit ca 5 rader idag, som jag dessutom skrev av från ett block, väldigt effektiv dag. Vad jag har gjort däremot är varit på mössjakt , helt förgäves. Alltså en mössa och inte flera musar.. jag har även ätit mc donalds mat och sett en konstig film med ett alldeles för långt namn för att kunna memorera.. ,sen har jag pratat, en hel del dessutom. Jag har haft kramp i höger ben och jag har haft en förvirrad hjärna... vet ni känslan av att man är precis på väg att göra något vågat? Tex hoppa från en hög höjd, eller åka en läskig tivoligrej, nej jag kommer inte på vad det heter, hur som helst så står jag lite inför en sån sak. Något som kan bli sjukt kul, lyckat och som man aldrig vill sluta med, men som också kan sluta med att man skadar sig. Man faller och det krävs mycket styrka för att man ska våga resa sig. Vanligtvis är jag den som alltid vågar, efter många om och men, eftersom jag är den som ofta också skadar mig tvekar jag, men i slutändan hoppar jag... fram tills nu. jag står där, men vågade inte. ville inte skada mig själv igen. Jag vänder mig istället om och låter bli att hoppa, modet existerar inte på samma sätt.. jag behöver bli påmind om hur bra det känns när man väljer att hoppa men inte skadar sig. vet inte hur, eftersom jag för tillfället fortfarande har ont från mitt senaste hopp.. Nu ska jag kanske försöka somna, om det nu går. Håll tummarna för det! Love.

Såhär är situationen, jag ska upp om ca 6 timmar. Frågan är om jag ska försöka somna nu, och verkligen anstränga mig till max. Och kanske tom lyckas med att somna. Eller om jag ska köra en all-nighter? Sätta mig och plugga lite, fixa naglarna. Lägga hemmagjord ansiktsmask eller något liknande. Är fruktansvärt sugen på avokado för övrigt. Det jobbiga är ovissheten om jag kommer lyckas somna eller inte. Alla andra nätter somnar jag som tidigast vid halv 6, och är nu redo och måste verkligen vända på dygnet. Speciellt eftersom torsdag förmiddag innebär basgruppsdag och möte i sollentuna kommun i tre alldeles för långa timmar.
Egentligen babblar jag på om all den här skiten för att jag ska slippa ta itu med det viktiga. Slippa tänka på det viktiga. På det som äter upp min hjärna. På det nödvändiga.
Jag längtar till nästa fredag. Då ska jag få umgås med världens sötaste unge. Han fyller hela 1 år. Och det ska tydligen bli världens fest över detta. Och jag kommer packa väskan för ungefär 2 veckors vistelse. Bara va med familjen.
På tal om familjen fick jag brev idag. Det var från mami. Har jag någonsin berättat om denna kvinna som är världens bästa människa? Som ringt mig minst två gånger om dagen sen förra torsdage, för att se hur jag mår, för att prata, för att se så jag äter, för att lyssna, för att visa hur mycket hon älskar mig. Vet ni att den här människan är en människa som jag skulle ge mitt liv för vilken dag som helst? Vet ni att den här människan får mig att stå på benen, vet ni att den här människan lär mig älska mig själv, vet ni att det inte finns någon annan som kan älska mig som hon kan?
Ett av vykorten hon skickade var med massa fin text, en dikt eller liknande, om hur jag inte ska glömma bort att jag är viktigast, att jag är älskad, att när man hamnat på botten finns det bara en väg att gå sen..
Tills nästa tisdag eller onsdag måste jag komma på hur jag kan visa henne hur mycket jag uppskattar henne, hur mycket jag älskar henne för allt hon gör.
Jag brukar tänka ganska ofta på hur jag som person väljer att visa mina nära hur mycket jag älskar dom, och vad dom betyder. Små söta överraskningar är det bästa som finns. På viktiga dagar, eller oviktiga dagar. Att någon gång då och då åtminstone göra något för dom. Att tex skicka iväg ett (två) kort på posten, det är inget jobbigt, det är inte dyrt, det är inte tidskrävande, men personen som får kortet kommer bli så lycklig. Små gester i vardagen. Min mor gör mig hel, och jag älskar henne mer än något annat för det. Och jag älskar henne för att hon har lärt mig att det är såhär man ska bete sig, att man alltid ska kunna visa dom man älskar att man älskar dom.


mamma och jag efter min studentbal, självklart var hon fyllechaffis.

mamma, jag och moster på en stor studentfest mamma arrangerade ihop med andra mammor.

Och nu den absolut bästa bilden. Det här är min familj, min närmaste familj och vi alla är lite som vi är, en person fattas på bilden (eller ska nog säga två... men den ena fattas på alla sätt) och det är tetake. Mannen, myten, legenden - han är en kategori för sig själv. Finns ingen roligare eller bättre tetake än han kan jag garantera. Vet inte hur många av mina killkompisar han har skrämt, eller killar jag dejtat. Världens bästa tetake.

Haha, som sagt vi är lite speciella och vi är lite egna, men vi älskar varandra mer än något annat på den här planeten.

skitkväll och jag vill skjuta alla människor som existerar. god natt.
om jag nu skulle kunna somna. fittskit.

och jag saknar dig så jävla mycket, inte dig, men dig som inte finns. som idag inte existerar , som idag är den jag inte alls saknar.
jag är så jävla trött på allting, och jag är  s å nära på att ge upp. det finns inte längre, den där starka känslan av hopp, den krossas bit för bit hela jävla tiden. den där känslan av att vara helt hundra procent säker, den är inte helt hundra procent som innan. och jag är så jävla trött på att lyssna på lögner, och jag är så jävla trött på att vara betydelselös, och jag är så jävla trött på dina jävla äckliga skitfasoner. Jag är så jävla trött hela jävla skitkuktiden, och så jävla arg, och så jävla irriterad, och så jävla allting annat. Och du är inte rättvis för fem öre.
Hann det ens gå en timma innan du återvände till att göra det jag HATAR mest? Det jag alltid avskytt med ditt beteende? Istället för att bestämma dig för att göra det en timma efter, kunde du kanske fan vad korkad jag är och tagit ditt jävla pick och pack och ansträngt dig och försökt ställa allt till rätta.
Vi är n o l l. Förut var vi allting, men just nu är vi ingenting. Du ger ingenting. Jag slutar också ge. Jag har faktiskt inget mer att ge.
Dig, inte dig, men dig. Men vart fan finns du? Ingenstans just nu. Fitthuvud och hjärndöd. Du kommer långt på det. Att gapa utan någon jävla bakgrund till varför du gapar. Att ha så mycket fel, men ändå tro att du har så mycket rätt.
Jag är så nära på att skriva en lista till dig, på ALLA saker du någonsin gjort fel. Så kan vi skriva en lista för alla saker jag också någonsin gjort fel, så får vi se vems lista som blir längre. Vem som gjort mer skada.
Jag är så jävla TRÖTT!

Börjar fastna för Bruno Mars.. Det är väl ett jävla stort plus att han ser helt perfekt ut.



Gave you all I had
And you tossed it in the trash
You tossed it in the trash, you did
To give me all your love is all I ever asked, Cause what you don't understand is
I’d catch a grenade for ya
Throw my hand on a blade for ya
I’d jump in front of a train for ya
You know I'd do anything for ya
I would go through all this pain, Take a bullet straight through my brain,
Yes, I would die for ya baby ; But you won't do the same

---

Nu, köpa sushi och fortsätta plugga.
Love.

Nu är jag själv i lägenheten igen, för en halvtimma eller så. Ermin är o hämtar tetake och jag står för halva matlagningen, ungstekt kyckling ihop med ungstekt potatoeees. Ska bli ruggigt gott. Känns som att det är dags för dagens första måltid. Bortsett från frukost som vart en macka, och från en hel påse chips ihop med dip.

För övrigt fick jag nyss ett jävligt oväntat samtal från en människa jag längre inte har kontakt med. Kändes sjukt skumt, fram tills jag insåg att jag träffade på denna människas kompis/kusin inne på donken igår. Där även Karina lyckades göra snyggaste vurpan på länge, som jag tyvärr missade. Men hon lyckades göra några snubblingar under kvällen som även jag fick rågarva åt. Bästa var att vakten trodde jag var skitfull och tänkte slänga ut mig 5 min innan stängning för att jag var dubbelvikt av garv när hon snubblade på sina egna fötter på dansgolvet. Snyggt o bli utslängd från klubben man själv jobbar på.
Nu ska jag städa klart de sista, så ska ni få se före och efter bilder på helvetet. Nej, jag har inte storstädat, mest plockat undan. Vilket verkligen behövdes.
Love.

Nu är helgen över och jag är nöjd med det som kallas helg. Trots omständigheterna så har jag haft en jävligt bra helg, och har mått relativt bra faktiskt.
Det gick bra på jobbet i fredags och det var roligare än vanligtvis, kan ha berott på att både bästis och plastbror  var där.
Och att bästis bott hos mig hela helgen. Igårkväll slutade vi upp på vickan, vilket visade sig vara perfekt lösning på kvällen. Vi hade skitkul och dansade som galningar. Blev nog den billigaste utgången på riktigt länge också, två pers alkohol, mat o cigg för 350 spänn eller något. Vi tackar Jimmy för detta, världens bästa bartender.
Kvällen slutade dock i världens jävla slagsmål och typ 10 poliser kom dit. Inte så jättekul för Nicko som fick en flaska i huvudet heller, störda brudar och killar alltså. Gapiga som fan. Vad fan är det för fel på mänskligheten eller?

Nu ska jag fortsätta städa har så jävla mycket o göra. Och tetake kommer ikväll så måste se fint ut.

Nu har jag varit i stan och mött upp en polare som var snäll nog att rädda min lördagskväll. Ett flak med cider är aldrig tråkigt.
Satte oss och snacka och det var skönt o träffa han, var ett tag sen vi sågs iom att vi inte jobbar ihop lika mycket längre. Att skratta är en rätt trevlig sak faktiskt.
Nu ska jag lägga mig och sova eller glo i väggen tills bästis återvänder hit. Borde ta tag i städandet och göra det någorlunda lätt att bo här, men jag orkar inte. Just nu är det nog kläder precis exakt överallt, glas och mariakex och papper och massa disk. Väldigt trevlig lägenhet.
Sen får vi se vad mer som sker ikväll, antingen hemmakväll med bästis i fula kläder och massa alkohol, eller så drar vi oss till vickan och tar en drink eller femtio.

Nu kör vi.

Helt jävla värdelöst. lite för typiskt för att jag ens Ska bli förvånad. förstår inte varför jag ens orkade hoppas på det bästa, eller varför jag ens nästan tillät mig själv att tro på det. jag Har blivit lite av en expert på det här med vad tomma ord innebär. Sak samma, imorgon väntar en ny dag, och den blir precis vad jag gör den till. Dock en jävligt intressant kväll på jobbet.. vad hände där liksom? Lite ställd. Men nu ska jag sova, och ja mitt Internet la av för tredje gången på två dagar nu. Skitkul för övrigt. God natt.

Två timmar senare är jag fortfarande vaken. Har gjort allt jag skulle göra i natt, plus lite till men har ändå inte somnat av utmattning. Och jag ska upp om 5 timmar. Hoppas att jag lyckas somna om efter världens bästa lunch. Det lär jag behöva om jag ska orka jobba imorgonkväll.
Sen funderar jag på det här med vatten, är inte det ganska så viktigt att få i sig vatten om man inte kan äta? Om vi bortser från mariakexen, en tredjedel av förpackningen är slut. Jag slukar dem som inget annat i dagens läge.
Men vem vill vara snäll o ge mig vatten? Varje gång jag ställer mig upp blir det blodsockerfall så jag orkar inte riktigt med att ställa mig upp.

Om jag bara vänder mig om och kramar kudden kanske jag somnar? Bästa i helgen ska bli att slippa sova ensam en natt till.

Shot through the heart
And you're to blame
Darlin'you give love a bad name

An angel's smile is what you sell
You promise me heaven then put me through hell
Chains of love got a hold on me
When passion's a prison you can't break free

There's no where to run
No one can save me
The damage is done

---

Jag måste erkänna att det är fruktansvärt mycket deja vu känsla över 1-2 okt 2009 med 1-2 okt 2010. Insåg det nu när jag gick tillbaka i bloggen och tänkte att jag ville se om något var annorlunda. Men det var det inte och jag är tillbaka på samma ställe jag var på då.
Jag citerar mitt (mina) egna inlägg nu;
'du var min värld och du var min nummer ett. Det hade räckt i en evighet för mig'

'Det finns mycket här i livet man kan förlåta, men sällan oengagemang, tomma ord och tomma löften.'

Det här är tyvärr en smula skrattretande. Jag är på samma ställe som jag var på för exakt ett år sen. Överraskande. Nu behöver jag ta mig härifrån, och se till att inte vara här 2011 den 1a eller 2a okt.

Okej, eftersom jag har beslutsångest och inte visste riktigt vilken bild jag skulle välja lägger jag upp alla :-) Smart idé va?

     

Sen failade jag också självklart en hel del... Hur gör alla människor (läs:bloggare) när de ska fota kläder, skor eller diverse andra saker? Jag skulle fota ett jävla halsband och missade totalt.


Men ni kan få se hur jag inte kan stänga munnen helt, och mina stora näshål.
Finns en helt oupptäckt värld där inne... måste erkänna att efter lite sömn och alldeles för lite mat de senaste dagarna har jag gått och blivit lite koko.
Nu ska jag sy en knapp, titta på gg, sen ska jag titta på himym, sen kanske jag somnat av utmattning.
Awesome!
Och ps; vet är helt efterbliven med namnhalsbands grejen á la Carrie. MEN jag tycker om det ändå. Och det kliar inte längre.
Ja och jag kommer förmodligen skriva sen igen, med tanke på hur uttråkad jag är och hur skönt det är att inte tänka.
Nu, ett mariakex först. Sen allt annat.
Love.