du är en del av min lycka,

Melisa i storstaden är ingen höjdare idag. Skolan tog betydligt mycket längre tid än vad jag vänta mig, och jag satt där och var galet hungrig och ensam och helt förvirrad. Fastän jag fick hjälp med vilken buss osv jag skulle ta så gjorde jag helt fel. Så jag gick där i mina tygskor när snön aldrig sluta falla, med förfrusna fingrar och tår och håret slickat som en riktig brat från stockholms universitet. Underbar känsla det där.
Bortsett från det så gick skoldagen relativt bra. Skaffade mig nästan typ nya vänner. Och skolan är huge. enorm, som en myrstack fylld med massa jävla myror.

annars har kvällen gått åt telefonsnack, tjaffs, våfflor, lite för mycket cola och choklad. Plus den där ständiga känslan av hur kluven man är. det konstigaste jag vet är att vara så ruggigt förbannad på någon som jag bryr mig om. det går inte ihop, och allt i huvudet och kroppen krockar. Så känns det ungefär. Och jag bara väntar och väntar på att det ska gå över.. men det vägrar ge med sig, och jag vägrar komma förbi stället jag är på just nu.
Att bara stå stilla gör att hela huvudet väger tre ton. Tre jävla ton.

" som vanligt är du en del av min lycka " hållkäfthållkäfthållkäfthållkäfthållkäft.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0