byebye schweden.
Sitter och mumsar på lite halv gamla mentos, och funderar. ett år är ingen kort tid, och att ständigt försöka men att aldrig komma någonvart känns värdelöst som fan. att bli sviken gång på gång känns också värdelöst som fan. och det känns som att ju mer man försöker desto mer riskerar man, desto mer ger man av sig själv och desto mindre blir man.
you try your best but you don't succed.
det värsta som finns är när man får höra att man inte gjort tillräckligt fastän man vet att man gjort allting man kan. yousuck. nu måste jag kissa. orkar inte lyfta på rumpan dock. men måste. rumpan, upp, nu.
Kommentarer
Trackback
