they know me so well,

Nu sitter vi här, jag och mina flickor. vet ni om att dom är jävligt underbara? Ibland behöver man inte ens prata om något viktigt, eller försöka ställa upp för varandra på något psykiskt nivå. Vi bara är och det räcker så jävla gott och väl för att man ska trivas och må bra. fan vad bra det är. Speciellt en dag som denna.
En dag där man vaknar med migrän från en dröm som inte alls passar sig. det känns som att det inte finns något annat i världen som man skulle kunna behöva just nu.

Ibland känns det som att vissa dagar passerar och man hänger inte alls med, man sitter där och fattar inte att dagen redan gått förbi. Man sitter där och hänger inte alls med i svängarna. Jag hatar såna dagar. Jag hatar många dagar över lag.
Jag hatar att ta beslut när jag ibland tvivlar, jag hatar att tvinga mig själv att ta ett beslut bara för att inte sitta kvar i samma situation i tusen år. för inget av det passar mig. jag hatar att stå stilla, samtidigt som jag hatar att ta beslut när jag inte alltid är 100% säker. Men vad gör man i det fallet? Jag väljer. Och jag valde. Och vaknar upp med ångest och rädsla över hur det kommer att gå. Vaknar upp med en rädsla som inte alls bör vara där. Alla tecken visar ofta på att det är dödsdömt, men ni vet vad man säger - hoppet är det sista som dör hos en människa..

Some days are good days, and some days are bad days.



Jag saknar dig så jävla mycket varje dag. Varenda dag så saknar jag dig ständigt.
Man blir som man umgås. Man blir verkligen som man umgås.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0