too much,
nu har jag för första gången på alldeles för lång tid suttit och bara stirrat rakt ut på teven utan att titta på den helt själv. vet inte riktigt exakt hur det känns.
samtidigt som jag vill komma hem till någon, vill jag även sitta här helt själv. jag var väldigt taggad på att städa och plugga när jag kom hem. men 1,5 timma senare är jag fortf. kvar vid datorn. Trött som en gnu.
Fast nu blir det fan till o diska, luktar så jävla äckligt i köket efter mat som lagats och massa annat äckligt.
vad händer annars? imorgon börjar jag jobba. idag började min nya kurs pedagogik. och idag fick jag reda på att jag har till 15e juni på mig för classroom management (high five för den) och didaktiken ska vara klar 5e juni (second high five) så jag kan andas lite och behöver inte vara rädd för att faila mig på det enda jag är 100% säker på, that would suck.
Ibland saknar man folk så fort de har gått, så fort man har varit ifrån personen ett par timmar. Så fort man känner att om 2 timmar ska jag åka hem - själv. Och jag vet inte alltid hur det känns. Sen vet jag inte heller hur det känns att man är osäker på om man kommer att vilja ha samma person med sig hem dagen efter. hur gör man när varje steg man tar ändå är rätt jävla osäkert?
Just nu lutar jag mig tillbaka och låter tiden avgöra det och utnyttjar de bra dagar som faktiskt också finns.
Too tired, too much. I do miss you.
samtidigt som jag vill komma hem till någon, vill jag även sitta här helt själv. jag var väldigt taggad på att städa och plugga när jag kom hem. men 1,5 timma senare är jag fortf. kvar vid datorn. Trött som en gnu.
Fast nu blir det fan till o diska, luktar så jävla äckligt i köket efter mat som lagats och massa annat äckligt.
vad händer annars? imorgon börjar jag jobba. idag började min nya kurs pedagogik. och idag fick jag reda på att jag har till 15e juni på mig för classroom management (high five för den) och didaktiken ska vara klar 5e juni (second high five) så jag kan andas lite och behöver inte vara rädd för att faila mig på det enda jag är 100% säker på, that would suck.
Ibland saknar man folk så fort de har gått, så fort man har varit ifrån personen ett par timmar. Så fort man känner att om 2 timmar ska jag åka hem - själv. Och jag vet inte alltid hur det känns. Sen vet jag inte heller hur det känns att man är osäker på om man kommer att vilja ha samma person med sig hem dagen efter. hur gör man när varje steg man tar ändå är rätt jävla osäkert?
Just nu lutar jag mig tillbaka och låter tiden avgöra det och utnyttjar de bra dagar som faktiskt också finns.
Too tired, too much. I do miss you.
Kommentarer
Trackback
