always on top of the world..

har ni någonsin varit med om känslan när ni stirrat på er själv i spegeln och inte sett er, utan känt som att ni sett en helt annan person? så trött var jag igår natt vid ungefär 3 halv 4. Helt borta. Och den här sjukdomen har gjort så jag halv tynat bort, mina ögonlock är konstant halvöppna pga den lilla sömn jag får varje natt. Men i natt ska jag sova i en säng hela natten. Förstår ni hur bra det kommer att bli? jätte awesome!
Har precis spenderat en tim i telefon med mitt söta lilla monster M, och ska nu kika på greys och därefter dö. I min ordbok innebär dö - sova. Just so you know.
Annars har dagen varit långt från normal, och långt från bra? eller dålig ska man väl inte säga att den har varit. Men den har inte varit så lätt att hantera. Känslorna har vart som ett hav fyllt med tsunamivågor, tårar har gråtits (spillts jag vet blöblöblö) och beslut har tagits.


En annan känsla som är i princip världens bästa känsla, det är när man går in på ett ställe som är överflödigt med ljud och man har i hörlurar och hör en låt som representerar en själv så mycket som den bara kan och allt annat ljud runtomkring faktiskt försvinner helt. Det hände mig i tisdags. Sånt brukar bara ske i filmer. Men när jag kom in på centralstation i sthlm i tisdags på väg hem till mami så kom min låt upp i lurarna och jag maxade ljudet, och allt ljud runtomkring försvann, och inne på centralstation brukar det vara massa jävla ljud. Det var en så skön känsla.. världens bästa känsla.