för trött för mitt eget bästa,

ligger i sängen bredvid tjockishunden som kurrat ihop sig med mig, och är fruktansvärt söt. min bror ligger och snarkar i sin säng. och jag, jag behöver plugga. men situationen känns mer som en vilostund.. ska nog sova och sitta uppe i think. jag är så fruktansvärt trött. sovit så jävla lite.
jag hatar att inte kunna somna, och jag hatar att inte kunna släppa vissa saker. och jag hata när det kommer tillfällen då man väljer att erkänna allt för sig själv och inse situationen lite bättre, och där har man det. precis så är det. och det värker precis som om något tagit ifrån en hela ens hjärta och bara slängt det på marken.
men nu ska jag ignorera det, precis som jag bestämde mig för igårkväll. låtsas som ingenting och fortsätta som förut.

jag saknar dig så jävla mycket ibland, som nyss. jag ville bara att det inte skulle vara som det är för en minut, men sen gick det över. och jag gör faktiskt så gott jag kan.
jag svarade ja, det är alltid något. framsteg är framsteg. nu ska jag mysa ihop med hunden i soffan istället, bror snarkar. jobbigt? öh JA!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0