situation.

hjärnan vill åt ett håll, men kroppen vill tydligen åt ett annat.
vad gör man? varför är kroppen sånhär? varför kan kärlek liknas vid psychoassbitch drag? Eller ja, tvångssyndrom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0