sova,
vet ni när man somnar som bäst? efter en lång dag och bredvid den personen man älskar mest. det tar två sekunder sen är man däckad. vet ni när man njuter som mest? i en situation där den personen man älskar mest sitter bredvid en samtidigt som man gör något man blir lycklig av.
ibland så handlar det inte om vad man vill, det går inte alltid att få allt man vill. om jag tex idag, skulle göra allt för att få somna bredvid någon, den någon, skulle det ändå inte hjälpa. vet ni varför? för i slutändan så handlar det inte bara om oss, i slutändan handlar det om oss och alla andra. och det är när man låter alla andra komma emellan som man vet man inte bör vara där. det är då man vet att det inte är det man skulle vilja att det skulle vara, det är då man vet att det förmodligen är dags att gå vidare. det är när alla andra blir större än mig och dig.
det handlar inte enbart om känslor, det handlar om att våga mer än vad man ibland vill. det handlar om att satsa, det handlar om att kompromissa, det handlar om att respektera, det handlar om att värdera, det handlar om att vara, det handlar om så mycket mer än känslor bara. men varför är det alltid känslorna vi låter styra oss, när det verkligen kommer till kritan? varför gör man det korkade valet om inget annat går ihop? varför inte bara välja o tänka med hjärnan? all jävla skit om att människan kan välja vad den vill göra stämmer, vi är bara äckliga svaga varelser som böjer oss för varenda liten lockelse som kommer i våran väg, för varje jobbig känsla som vi känner, vi böjer oss för att bara för o slippa känna det. Precis som när nikotinberoendet drar igång och man tar en cigg, varför? För att man är för svag för att orka stå emot, för lat. Precis som när personen man älskar går ifrån en och det känns som om man bryter både benen och kan inte längre stå upp, för att man helt plötsligt är mycket svagare. Och istället för att sluta ligga ner och vilja dö, så borde man ställa sig upp, ta det som en man känna av smärtan, men walk it out. För i slutändan när det har gått över står man där och tänker 'men va fan, var det inte svårare än såhär?', varför höll man på o kämpa med det konstant i ett halvår då? Jo , för att man var för lat, för svag eller helt enkelt för korkad för att orka göra något annat.
Egentligen spelar det verkligen ingen roll, för alla människor är likadana. Någon gång böjer vi oss, antingen handlar det om att klänga sig fast vid personen man älskar, att konstant försöka få den att inse vad han eller hon betyder, att ständigt minnas och ångra att saker är som dem är, eller en så enkel sak som att gå runt i hans eller hennes kläder, att sova med t-shirten på och sniffa på den, och önska att lukten fortfarande satt kvar.
För, så länge känslorna finns där, så kommer dem alltid vinna, det handlar bara om att vara stark nog att släppa taget om dom.
beror allt det här på min nya rädsla över att faktiskt vara själv? över att somna i en tom lägenhet. har inte den blekaste, men jobbigt är det allt. finns inga nallar i världen som kan rädda mig nu.
att älska någon är en sak, att älska någon på riktigt är en helt annan sak. och ska man göra det, så ska man göra det på riktigt. tyvärr , är inte alla kapabla till det.
ibland så handlar det inte om vad man vill, det går inte alltid att få allt man vill. om jag tex idag, skulle göra allt för att få somna bredvid någon, den någon, skulle det ändå inte hjälpa. vet ni varför? för i slutändan så handlar det inte bara om oss, i slutändan handlar det om oss och alla andra. och det är när man låter alla andra komma emellan som man vet man inte bör vara där. det är då man vet att det inte är det man skulle vilja att det skulle vara, det är då man vet att det förmodligen är dags att gå vidare. det är när alla andra blir större än mig och dig.
det handlar inte enbart om känslor, det handlar om att våga mer än vad man ibland vill. det handlar om att satsa, det handlar om att kompromissa, det handlar om att respektera, det handlar om att värdera, det handlar om att vara, det handlar om så mycket mer än känslor bara. men varför är det alltid känslorna vi låter styra oss, när det verkligen kommer till kritan? varför gör man det korkade valet om inget annat går ihop? varför inte bara välja o tänka med hjärnan? all jävla skit om att människan kan välja vad den vill göra stämmer, vi är bara äckliga svaga varelser som böjer oss för varenda liten lockelse som kommer i våran väg, för varje jobbig känsla som vi känner, vi böjer oss för att bara för o slippa känna det. Precis som när nikotinberoendet drar igång och man tar en cigg, varför? För att man är för svag för att orka stå emot, för lat. Precis som när personen man älskar går ifrån en och det känns som om man bryter både benen och kan inte längre stå upp, för att man helt plötsligt är mycket svagare. Och istället för att sluta ligga ner och vilja dö, så borde man ställa sig upp, ta det som en man känna av smärtan, men walk it out. För i slutändan när det har gått över står man där och tänker 'men va fan, var det inte svårare än såhär?', varför höll man på o kämpa med det konstant i ett halvår då? Jo , för att man var för lat, för svag eller helt enkelt för korkad för att orka göra något annat.
Egentligen spelar det verkligen ingen roll, för alla människor är likadana. Någon gång böjer vi oss, antingen handlar det om att klänga sig fast vid personen man älskar, att konstant försöka få den att inse vad han eller hon betyder, att ständigt minnas och ångra att saker är som dem är, eller en så enkel sak som att gå runt i hans eller hennes kläder, att sova med t-shirten på och sniffa på den, och önska att lukten fortfarande satt kvar.
För, så länge känslorna finns där, så kommer dem alltid vinna, det handlar bara om att vara stark nog att släppa taget om dom.
beror allt det här på min nya rädsla över att faktiskt vara själv? över att somna i en tom lägenhet. har inte den blekaste, men jobbigt är det allt. finns inga nallar i världen som kan rädda mig nu.
att älska någon är en sak, att älska någon på riktigt är en helt annan sak. och ska man göra det, så ska man göra det på riktigt. tyvärr , är inte alla kapabla till det.
Kommentarer
Trackback
