1702.

Grattis på födelsedagen.



Det slog mig nyss att du skulle fyllt 27 idag kusin. Jag har inte ens tänkt på vilka dagar det är, månad, ingenting. Och så ringde mamma och sa det, och jag insåg att jag hade inte ens en enda tanke på det. Vilket är dumt. Jag har saker omkring mig som konstant påminner om din födelsedag. Varje dag slår jag in din födelsedag på min mobil.
Det känns så sjukt, att snart 4 år senare så känns det fortfarande overkligt. Så värker det fortfarande i bröstkorgen när jag gång på gång inser och känner efter att du inte finns längre.
Satte mig och tittade på bilderna från begravningen. Det känns inte verkligt. Det känns inte verkligt att du ligger begraven där, det är inte sant. Det är de enda som går runt i mitt huvud - det är inte sant. Att allting bara är en oändlig jävla mardröm, som jag fortfarande inte klarat av att vakna ur. När folk ställer mig frågan " saknar du honom? " svarar jag alltid " varenda jävla dag " Det finns inget som jag inte hade gjort för att dra tillbaka tiden, många tycker det är svårt att svara på frågan; Om du kunde dra tillbaka i tiden, vart skulle du åka då? Mitt svar är alltid desamma, till den morgonen då du klev in på mitt rum och säga till dig att inte åka iväg. Din sista dag i livet. Till den morgonen. Jag skulle välja att krama om dig, istället för att vara för lat för att ställa mig upp ur sängen. Tom den morgonen tänkte jag på hur mycket jag älskar dig, hur du alltid lyckas få mig skratta, och hur du alltid lyssnar. Tom den morgonen så lyssnade du.
Varenda jävla dag. Det finns ingen människa på den här jorden, varken levande eller död som jag har älskat som jag älskar dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0