hjärnan går på högvarv,

jag kan inte andas,
varenda jävla andetag jag tar är en jävla kraftansträngning. jag har inte mått såhär dåligt på tre jävla år. tre år.
jag klarar inte det här. det räcker med skit nu, jag har blivit trampad på så många gånger att man inte kan trampa på mig mer. fast det absolut , absolut värsta är att jag känner att det finns ingen annan. det värsta är om du inte hade gjort mig så osäker pga henne så hade jag kunnat säga till dig att jag är din tusen gånger om. men du klarade inte ens det, inte ens i 10 dagar kunde du kämpa för mig och för oss. I 10 dagar kunde du inte kämpa för o bevisa för mig att du hade förändrats. Du är inte förändrad. Allt kommer ikapp dig. Du kommer ikapp dig själv. Så fort jag ger dig lite, tar du allting ifrån mig.
och om du inte hade ljugit för en månad sen och sagt som det var, så hade vi kanske kunnat fixa allting. så hade vi kanske klarat allt det här.
jag måste ventilera, jag måste kunna andas. jag måste ta mig genom det här. varenda dag är en jävla kamp mot ångestattacker.
rollerna är omvända nu, helt omvända. förut var du här och jag där du är. och jag kan inte hantera det här just nu.
Jag vill bara veta hur jag lägger ner det här. Jag behöver lägga ner det här..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0