always on top of the world..

Jävla klump i magen som ska komma då och då. Jag hatar den här situationen.
När förtroendet för en annan människa sviktar snäppet för mycket, när förtroendet har blivit brutet en gång är det så galet svårt att komma till den punkt då det är bra igen. Det är en så jävla jobbig period att ta sig igenom varenda jävla tjaffs, varenda jävla åsikt, varenda jävla sammanbrott och varenda liten ångestattack som vill säga stopp.
Frågan är hur man tar sig förbi det? Jag önskar jag visste svaret på den frågan. Men jag antar att när man kommer dit man är på väg så är det värt allt det som varit innan. Jag vill bara ta mig dit dock, utan att behöva gå igenom "perioden".
Nu ska jag försöka, försöka så hårt som jag bara kan med hjälp av hemlagad mat och halvstädad lägenhet. Kanske möjligtivs försöka vara så extra gullig som det bara går. Men det är svårt, det är svårt för ofta kan det ta emot bara utav ren rädsla. Livrädd för hela situationen samtidigt som känslorna överträffar allt annat som finns.
Jag vill bara ta steget ut och inte stå med ena foten på ena sidan av linjen och andra foten på andra sidan av linjen. Jag vill kunna känna att säkerheten slår mig som en rak höger. Jag behöver känna det. Känna den säkerheten, att den finns mellan oss privat och mellan oss officiellt bland människor också. Säkerheten är också fruktansvärd för att jag har svårt för att ta emot den. Säkerheten bara viker. För vissa dagar visar du mig och hela omvärlden att den finns där, andra dagar så känns det inte lika starkt. Beror såna saker på mig enbart? Är det jag som har svårt för att ta in den? Hur hård har jag egentligen blivit? Hur oemottaglig har jag egentligen blivit?
Allt det här skrämmer mig. Och jag vill dra täcket över huvudet och gömma mig.

Men jag försöker.