2 veckor senare.

Har ni märkt att ganska så mycket hinner hända på ganska så kort tid? Jo det gör det faktiskt.
Idag började jag dagen med o hjälpa baby stryka hans kläder, jo förra inlägget handlade om hur jag nästan gav upp. Men det var det där nästan som gjorde att jag inte gav upp. Det blev en hel del bråk, en hel del tårfyllda och ångestfyllda dagar, som man till slut tog sig genom. Och för att man tog sig genom det firade vi med en liten resa till Rhodos.
Som förändrade en hel del. Trots bråken där så hade vi underbara dagar med sol, bad, soleksem och turistande. Det var bortom mysigt.
Gamla stan i Rhodos är ett måste för många, det är ett sjukt vackert ställe som man vill sätta sin fot på. Trevliga människor också. Bargatan är något för de som är 18 bast och singel, med andra ord ett skitkasst ställe som inte har så jävla mycket förutom fulsprit att erbjuda. Grekisk mat är väl också bortom gott, tsatsiki har jag fastnat för. Likaså för sushi, och dagens middag/lunch kommer att vara Sushi. Jag ska bara orka duscha och dylikt.

Utöver resan och vårat förhållande så har även skolan börjat nu. Vilket jag inte väntade mig förrän 1a november. Och jag har äntligen börjat få lite mer koll på det nu.
Det enda jag behöver just nu är få in registreringen från skolan och få in mina pengar från csn så kommer jag att vara lyckligast i världen. Då kommer jag att må väldigt bra. Frågan nu är vem det är man ska tjata på angående registreringen?
Vet att mitt bloggande har legat under ok nivå den här sommaren, men helt seriöst vem vill läsa om någon som knappt har något att göra om dagarna, eller någon att umgås med förrän kl blir senare på kvällen och baby är hemma.
Ja, något mer som hänt är att vi blivit tre st i lägenheten, dock återvänder vi till den fina siffran 4 på söndag. Vilket känns som det gör, men man står ut med det.

Den här dagen ska jag spendera med att äta sushi, som sagt, men även plugga lite och skriva lite skit inför pedagogik tentan, och kanske nästan försöka bli klar med den? Det hade varit ett hallelujah-moment för mig faktiskt. Då har det bara tagit mig 1,5 år att bli klar med den.
Sen tänkte jag även fixa lite med bloggen då det blir en liten nystart nu när allt startat bra i livet igen.
Idag är det även Bajram, vilket innebär 20 miljoner sms från bosnier där det står Bajram Serif Mubarek Olsun - JÄTTEKUL! Jag undrar hur många av alla bosnier som skickar smset vet exakt varför man firar bajram?

love.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0