att bo i sthlm.
Jag har inget annat än bra att tala om våran huvudstad. Innan jag flyttade hit avskydde jag den, alla sprang runt som idioter och var allmänt jävla asjobbiga tyckte jag. Jag fattade ingenting och t-centralen kändes lika stor som lilla Lidköping som jag växte upp i. Eller åtminstone populationsmässigt. Det var så mycket folk inne på t-centralen att jag blev förvirrad, och det kändes som att man kunde gå åt femton olika håll för att komma till antingen tunnelbana eller pendeltåg, fast när det i själva verket är en rak sträcka - har jag insett nu.
Dock så är det omänskligt irriterande när kommunaltrafiken stannar upp halva stan, okej kanske en smärre överdrift, halva södra sidan av förorterna till sthlm, mer specifikt flemingsberg och huddinge. Skulle iväg och fika med en vän igår, en vän jag inte träffat på ca 3 år, men när jag kom fram till tåget upptäckte jag att det var 45 minuter försent och en hel hjord av människor stod på perrongen och väntade.
Kom dock snabbt på att det finns omvägar att ta, buss till en tunnelbanestation och sen in till stan, resan då tog ju självklart mycket längre tid, dubbelt så lång tid som den ska, plus lite till. Jag vill inte klaga, men jag måste få klaga. Så, en halv hjord av människor placerade sig på samma jävla buss och tur som fan så fick jag en liten plats i hörnet där bussen svänger. Och det var varmt, och man såg ingenting för alla människor var i vägen, och man missade tunnelbanan med en minut ungefär. Yes, skitkul!
Dock så lyckades jag göra gårdagens goda gärning på tunnelbanan sen, en tant kom in och det var fullt överallt. Och varenda svensk som hade tagit sig en plats satt och stirrade på henne och jag ställde mig upp och bad henne sätta sig ner där jag satte mig.. Vad säger ni nu då era jävla sverigedemokrater, om oss muslimer och våran religion? HA! Sug på den... Iofs är det bara märy som läser min blogg, men ändå. Ilska o frustration som aldrig riktigt vill släppa helt.
Nu sitter jag och äter frukost i sängen och leker bakfull, jag jobbade igår så jag har all rätt att vara seg idag. Molle ligger ute i vardagsrummet och är död, han var bortom full igår och älskling åkte iväg till jobbet för ett tag sen.
Gårdagen gick bra, fram tills vi satt på bussen hem. Varför gör man alltid så? Börjar bråka när man kommit hem eller är på väg hem, trots att man haft en jättebra kväll ute? Eller ja, jag jobbade... Men dom var ute. Men nu är allt löst, och det är som det ska vara.
Dock så är det omänskligt irriterande när kommunaltrafiken stannar upp halva stan, okej kanske en smärre överdrift, halva södra sidan av förorterna till sthlm, mer specifikt flemingsberg och huddinge. Skulle iväg och fika med en vän igår, en vän jag inte träffat på ca 3 år, men när jag kom fram till tåget upptäckte jag att det var 45 minuter försent och en hel hjord av människor stod på perrongen och väntade.
Kom dock snabbt på att det finns omvägar att ta, buss till en tunnelbanestation och sen in till stan, resan då tog ju självklart mycket längre tid, dubbelt så lång tid som den ska, plus lite till. Jag vill inte klaga, men jag måste få klaga. Så, en halv hjord av människor placerade sig på samma jävla buss och tur som fan så fick jag en liten plats i hörnet där bussen svänger. Och det var varmt, och man såg ingenting för alla människor var i vägen, och man missade tunnelbanan med en minut ungefär. Yes, skitkul!
Dock så lyckades jag göra gårdagens goda gärning på tunnelbanan sen, en tant kom in och det var fullt överallt. Och varenda svensk som hade tagit sig en plats satt och stirrade på henne och jag ställde mig upp och bad henne sätta sig ner där jag satte mig.. Vad säger ni nu då era jävla sverigedemokrater, om oss muslimer och våran religion? HA! Sug på den... Iofs är det bara märy som läser min blogg, men ändå. Ilska o frustration som aldrig riktigt vill släppa helt.
Nu sitter jag och äter frukost i sängen och leker bakfull, jag jobbade igår så jag har all rätt att vara seg idag. Molle ligger ute i vardagsrummet och är död, han var bortom full igår och älskling åkte iväg till jobbet för ett tag sen.
Gårdagen gick bra, fram tills vi satt på bussen hem. Varför gör man alltid så? Börjar bråka när man kommit hem eller är på väg hem, trots att man haft en jättebra kväll ute? Eller ja, jag jobbade... Men dom var ute. Men nu är allt löst, och det är som det ska vara.
Kommentarer
Postat av: j.
löst och som det ska vara och jag är bortom kär i dig min räkstjärts pudding!
Trackback
