"det är dags att älska sig själv lite mer"
Mina sista ord från föregående blogginlägg ekar i skallen på mig.
Gör jag det just nu? Gör jag mig själv en björntjänst, eller kommer det här göra mig lyckligast i det långa loppet?
I min skalle snurrar just nu tankar som gör mig både smått lycklig, men även vettskrämd samtidigt.
Varför kan man inte både ha kakan och äta den? Den vore det absoluta. Men så funkar inte livet. Man måste alltid välja.
Det är därför jag alltid trivs bäst där människor väljer åt mig, eller istället för mig. Om det ändå alltid kunde vara så.
Att inte veta vart man går härifrån är frustrerande, hjärnan går ständigt på högvarv och jag ångrar att jag inte drog och tränade tidigare ikväll.
Men får göra det imorgon, måste göra det imorgon. Måste hitta ett sätt jag kan lyssna på musik samtidigt. Min feta klumpiga iphone gör det inte enkelt, men jag ska nog klura ut det. Någon billig mp3 nu på efternyårs-rean borde jag väl ändå hitta?
Att ta lite avstånd, är det rätt val? Eller är det bättre om man kämpar, in i det sista? Frågan är då, vad blir det sista?
Jag vet inte vad jag vill, och jag skulle ge allt jag kunde för att veta vad som är bäst, och vad som känns bäst.
Allting återstår att se. Imorgon tänker jag powerwalka på det där jävla löpbandet. Och jag tänker göra samma sak på lördag förmiddag och måndag eftermiddag. Som sagt, det är dags att älska sig själv lite mer. Glöm inte det älskade vän..
Olagligt snygga. Längtar.
Gör jag det just nu? Gör jag mig själv en björntjänst, eller kommer det här göra mig lyckligast i det långa loppet?
I min skalle snurrar just nu tankar som gör mig både smått lycklig, men även vettskrämd samtidigt.
Varför kan man inte både ha kakan och äta den? Den vore det absoluta. Men så funkar inte livet. Man måste alltid välja.
Det är därför jag alltid trivs bäst där människor väljer åt mig, eller istället för mig. Om det ändå alltid kunde vara så.
Att inte veta vart man går härifrån är frustrerande, hjärnan går ständigt på högvarv och jag ångrar att jag inte drog och tränade tidigare ikväll.
Men får göra det imorgon, måste göra det imorgon. Måste hitta ett sätt jag kan lyssna på musik samtidigt. Min feta klumpiga iphone gör det inte enkelt, men jag ska nog klura ut det. Någon billig mp3 nu på efternyårs-rean borde jag väl ändå hitta?
Att ta lite avstånd, är det rätt val? Eller är det bättre om man kämpar, in i det sista? Frågan är då, vad blir det sista?
Jag vet inte vad jag vill, och jag skulle ge allt jag kunde för att veta vad som är bäst, och vad som känns bäst.
Allting återstår att se. Imorgon tänker jag powerwalka på det där jävla löpbandet. Och jag tänker göra samma sak på lördag förmiddag och måndag eftermiddag. Som sagt, det är dags att älska sig själv lite mer. Glöm inte det älskade vän..
Olagligt snygga. Längtar.
Kommentarer
Trackback
