Irriterad.
Älskar verkligen när dagen börjar bra, speciellt efter en måttligt påfrestande kväll/natt. Vill slå någon, men lika bra att hoppa upp ur sängen och käka något gott o sen bege mig raka vägen in till stan, möta upp bror och säga hejdå.
God morgon!
Idag frågar jag mig själv varför jag valde att jobba lunch också, istället för att ligga kvar i världens skönaste säng.
Men gjort är gjort och nu sitter jag här med vanliga golden frukosten och försöker vakna till liv!
Idag är de lång dag. Först jobb, sen ska man iväg och hämta den nya mattan därefter ska jag helst hinna med en middag för att sen återvända till resturangen för några få timmars jobb till. Sen komma hem sent på natten, myys.
Wish me luck! Nu måste jag strax börja jobba. Love.
imorgon spelar jag på lotto/triss
Iiinte bra!
Nu när blogg.se skaffat en app innebär de att jag enbart kommer blogga via mobilen. Tjoho underbart för mig! Tack o hej nu är tvätten snart klar också. Yeeesss!
Nu du.
Ligger i sängen och inser hur mycket mitt liv förändrats på så himla kort tid. Och jag hänger inte alls med i svängarna, ofta så frågar jag mig själv hur jag kom hit - det här var väl inte planen? Nej, men sen kan man inte alltid leva utifrån sina planer (trots att jag försökt göra det hela mitt liv men ändå alltid misslyckats).
Det enda du själv kan göra är välja hur ditt liv ska gå, och just nu har vissa saker i mitt liv blivit lite väl försummade och jag måste måste måste anstränga mig för att klara av att ta tag i dem. Om inte idag så blir det imorgon. Idag finns det inte så många timmar kvar för mig att fokusera mig på just den delen av mitt liv. Istället ska jag göra frukost, eller ja frukost borde jag väl ätit för länge sedan bara att jag varit lite för lat på just den fronten.
Jag har dessutom inte tillgång till det jag behöver för att lyckas påbörja det jag måste påbörja.
ballongflyg!
Det var så jävla underbar känsla att vara där uppe, och det bästa var att solen sken så jävla fint över oss.
Tack till världens finaste pv som ordnade det här åt mig och världens bästa storebror. Älskar dig bror!
Stay forever.
Nu är jag äntligen på väg hem, självklart med den sena bussen som chauffören kör som en idiot och jag har väl tur om jag inte spyr av min åksjuka. Har inte ens kommit till andra stationen och jag vill spy - känns ju sådär.
Annars gick jobbet helt ok, spenderade massa tid med att samtala med vår extra insatta vakt, som jag jobbat med tidigare dock på vickan och inte alls här. Längtar hem gör jag också för där ligger han och väntar på mig. Min
Min min.
Hur som haver, nu är de bara jobb och jävla nattbuss resten av helgen också sen är det done and done. Lovely.
God natt världen.
Happy B-day Me!
Igår var det min
22:a födelsedag och jag hade nog världens bästa födelsedag. Världens bästa pojkvän gav mig världens bästa present, jag och bror flög ballong igår. Och det var en riktigt nice upplevelse att se sthlm 200m upp i luften. Det som överraskade mest var att trots man var så högt upp så hördes det från marken för mitt i tystnaden hörde man "bäää" och alla dog av garv.
Nej men det var en underbar dag. Natten till födelsedagen (de stunder mobilen inte vibrerade) så fick jag höra världens finaste kärleksförklaring.
Nu ska jag städa undan här för ikväll bjuder kusin på födelsedagsmiddag. Ska bli mys!
Bilder och sånt underbart kommer när jag inte glömmer kameran hos babys föräldrar.
Lycka är
inte något man känner när det sätter stopp, när man inte får fram mer ordbajseri till den där sista uppsatsen så att man kan bli klar med den förbannade jävla kursen som ska vara så in i helvetes jävla tjatig och intensiv. Att lärare får vara så krävande är ett jävla under, 5 inlämningar på EN kurs. Det är dessutom så lite kvar att skriva så jag blir helt dum i huvudet av det här och känner att jag inte orkar läsa om alla hundrafemtio sidor - eller vad det nu är.
Istället för att skriva ska jag försöka baka lite kladdkaka och vänta på Han. Och Han är här om ca 40 min - awesomeness.
Can I stay a bit longer?
- Stay forever.
Tristesse
Börjar bli måttligt road utan Han vid min sida. Känns som att livet känns en smula långsamt, dagarna tar aldrig slut o lyckan är inte lika extremt påtaglig, plus att jag till råga på allt hinner bli jävligt tankspridd o de är inte ok.
Trots att mami varit här och vi haft snart fyra sjukt bra dagar så är saknaden helt avdomnande.
Men ska försöka somna nu så morgondagen kommer fortare, om jag lyckas somna. With love, M.